| Publicerad 1909 | Lämna synpunkter |
DELTA däl3ta2 l. däl4ta (dä`llta Dalin), sbst.1, n.; best. -at; pl. =.
1) bokstaf, skriftecken l. typ för d-ljudet i gr. Stort delta (∆, Δ), litet delta (δ).
2) (numera mindre br.) handel. om (skrif-) tecken som liknar ett delta i bet. 1, ’bock’, hake. Så snart en post från Memorialen och Kassa-Boken blifvit till Afräknings- eller Kapital-Boken öfverförd, bör man antingen draga ett tvärstreck öfver hela posten eller också sätta ett märke dervid, till tecken att den blifvit införd. I senare fallet brukar man .. i Kassa-Boken (sätta) ett s. k. delta (V) bredvid summan. Smedman Kont. 4: 15 (1872, 1893).
3) ss. första ssgsled för att beteckna ngt annat som i ngt afs. erinrar om (formen af) ett stort delta (se 1); triangelformig, triangel-; jfr DELTA, sbst.2 — särsk. i öfverförd anv. för att beteckna ämne som är sammansatt af tre beståndsdelar; i ssgn DELTA-METALL.
4) för att beteckna ngt ss. det fjärde i ordningen inom en (med grekiska bokstäfver betecknad) serie. — särsk.
a) [detta beteckningssätt infördes af den tyske astronomen J. Bayer i hans arbete Uranometria (1603)] astr. om den med afs. på ljusstyrkan fjärde i ordningen af en stjärnbilds stjärnor. P. Wargentin i VetAH 1779, s. 252. Bland märkligare periodiska stjernor kunna .. nämnas: δ i Cepheus, som förändras från 3:dje till 5:te storleken. Lindhagen Astr. 619 (1861).
b) [detta beteckningssätt användes först (sannol. 1837) af den tyske fysikern M. L. Frankenheim för svaflets allotropiska modifikationer] kem. ss. första ssgsled för att beteckna den fjärde af flera urskilda isomera l. allotropiska modifikationer af ett ämne l. den fjärde af flera närbesläktade, ofta icke närmare bestämbara, föreningar; jfr Widman Org. kemi 46 (1895, 1901).
(jfr 3) -FORMIG~20. jfr -FORMAD, -LIK; särsk. [jfr t. deltaförmig, öfv. af lat. deltoide(u)s (se DELTOIDISK)] (mindre br.) bot. om en viss bladform: snedt rombisk, med den trubbiga vinkelns spets vänd mot bladskaftet; äfv. innefattande den rent triangulära bladformen; jfr TRIANGEL-FORMIG, TRIANGULÄR o. DELTOIDISK. Arrhenius Term. 70 (1842). Lundström Warming Bot. Reg. (1882). Forssell Inl. t. bot. Reg. (1888, 1899). jfr: På samma blad (å Hieracium vindelense) förekomma ofta både skärformiga eller raka, framåtriktade tänder och kortare deltaformiga tänder med utböjd spets. K. Johansson i Arkiv f. bot. VI. 18: 25 (1907). —
(3) -KOPPLA~20. elektrotekn. vid en s. k. trefasgenerator: koppla (polerna l. de tre spolarna l. lindningarna l. faserna) så, att (de yttre ledningarna komma att utgå från spolarnas osv. tre föreningspunkter, hvarvid) en triangulär figur bildas; triangelkoppla, ringkoppla; äfv. med afs. på själfva generatorn l. med afs. på motorn; motsatt STJÄRN-, Y-KOPPLA. Motorn (kan) lätt efter behag Δ– eller Y-kopplas. Tekn. tidskr. 1898, M. s. 131. —
(3) -KOPPLING~20. elektrotekn. triangelkoppling, ringkoppling, sluten koppling; jfr -KOPPLA; motsatt STJÄRN-, Y-KOPPLING. Tekn. tidskr. 1898, M. s. 97. Ljungquist Kraftmot. 352 (1901). —
(jfr 3) -LIK~2, adj. jfr -FORMIG; särsk. i förb. den deltalika muskeln, deltamuskeln. Tigerstedt Bert 2: 21 (1881). —
(3 slutet) -METALL~02. [af eng. delta-metal; benämningen gifven c. 1883 af uppfinnaren, engelsmannen A. Dick] benämning på en inom maskintekniken o. konstindustrien mycket använd metallegering, eg. bestående af koppar, zink o. järn (i verkligheten ofta dessutom innehållande lika mycket mangan o. bly som järn); jfr GULD-KOPPAR. Tekn. tidskr. 1884, s. 66. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 36. 2 Uppf. b. 6: 525 (1904). —
(3) -MUSKEL~20. [af t. deltamuskel, efter lat. (musculus) deltoide(u)s (jfr DELTOIDISK), den deltaformade (muskeln), hvilken benämning härrör från den franske anatomen Riolan († 1657); jfr eng. deltoid muscle, fr. (muscle) deltoïde] anat. benämning på den tjocka, trekantiga, öfver axelleden belägna muskel som tjänar till att föra (öfver)armen utåt o. uppåt (till horisontalplanet); förr äfv. kallad (den) trekantiga armmuskeln; jfr -LIK. Schützercrantz Walter 17 (1801). Müller Lärob. i anat. Reg. (1905).
Spalt D 677 band 6, 1909