Publicerad 1909 | Lämna synpunkter |
DEMISSION dem1iʃω4n l. de1-, r.; best. -en; pl. -er.
jfr DIMISSION.
1) [jfr eng. demission, ä. fr. démission i bet. ’bortsändande’] (†) permission, ledighet, lof. Alla höllo för Rådsamt så gott wara att låta blifwa Scholan med alle (dvs. helt o. hållet). .. Hwarföre gaf iag tå Demission samma dag effter middagen. Växiö domk. akt. 1694, s. 777.
2) [jfr motsv. anv. i t. o. fr. (jfr ofvan)] entledigande, afsked; numera bl. om frivilligt afskedstagande från ett (högre) ämbete l. en (högre) befattning, nedläggande (af ett ämbete); äfv.: afskedsansökan. Demission, förlof, afsked. Swedberg Schibb. 263 (1716). (Tessin) begärde sin demission. S. A. Piper (c. 1780) hos Fersen Hist. skr. 2: 164. Pfeiffer (1837; gm tryckfel står: dimission). NF (1879). (Den fr. ministern) Sarrien har ingifvit sin demission. LD 1906, nr 245, s. 3. ”Hufvudstadsbladet” (har) gifvit uttryck åt den uppfattning, att senaten icke bort erbjuda demission. SD(L) 1908, nr 144, s. 7.
Spalt D 701 band 6, 1909