| Publicerad 1910 | Lämna synpunkter |
DEMONOLOGI dem1onologi4 l. de1-, l. -må- l. -mω-, l. -nå- l. -nω-, l. -lå-, i Sveal. o. Norrl. äfv. -ji4, l. 10104, äfv. 01004, r. l. f.; best. -en, äfv. -n.
(i vetenskapligt fackspr.) lära(n) om demoner(na) l. andar(na), demonlära, andelära; särsk. teol. motsv. DEMON 2: lära(n) om de onda andarna. Dæmonologien är at anse såsom et försök, at förklara det onda i verlden. Litt.-tidn. 1797, s. 36. Conv.-lex. (1821). NF (1879). Rydberg Kulturh. förel. 3: 249 (1886). Det outforskade, skräckfyllda området för den kinesiska demonologien. Hirn Hearn Exot. 3: 215 (1904).
Spalt D 714 band 6, 1910