Publicerad 1910   Lämna synpunkter
DEMONSTRANT dem1onstran4t l. de1-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr eng. demonstrant, efter lat. bildningsprinciper bildadt till demonstrate (se DEMONSTRERA)]
person som (vid ett visst tillfälle) demonstrerar l. har demonstrerat; särsk.
1) (mindre br.) motsv. DEMONSTRERA 1 b; jfr DEMONSTRATOR. 2 NF (1906).
2) motsv. DEMONSTRERA 4 b β. NF 3: 1060 (1879). Nu anlände borgargardet och började skingra demonstranterna. DN 1885, nr 6295, s. 3. PT 1907, nr 22 A, s. 2.
Ssg (till 2): DEMONSTRANT-HOP103~2. SD 1890, nr 118, s. 5.
Anm. Stundom användes ett fem. DEMONSTRANTSKA. SD(L) 1897, nr 59, s. 4.

 

Spalt D 714 band 6, 1910

Webbansvarig