Publicerad 1910   Lämna synpunkter
DEMOSTENISK dem1oste4nisk, äfv. de1-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. demosthenisch, eng. demosthenic, lat. demosthenicus, gr. δημοσϑενικός, afl. af Δημοσϑένης, det forna Greklands berömdaste vältalare († 322 f. Kr.)]
(föga br.) i fråga om tal l. vältalighet: som utmärker l. påminner om Demosthenes. Tvänne tal .. hvaröfver de artige Recensenterne .. fällt det omdöme, at det ena vore helt Demostheniskt, det andra helt Ciceronianskt. J. Stenhammar i LBÄ 14—15: 59 (1798). Demosthenisk vältalighet. Dalin (1850).

 

Spalt D 726 band 6, 1910

Webbansvarig