Publicerad 1910   Lämna synpunkter
DEMÖD (betoningen å det enda kända stället synes vara ∪ —), adj. adv. -ELIG (2 Saml. 13: 56 (1683)).
Etymologi
[sannol. bildadt ss. en sidoform till DEMÖDIG efter mönstret af sådana ordpar som BEHÄND — BEHÄNDIG, ELÄND — ELÄNDIG, UNDERDÅN — UNDERDÅNIG]
(†) = DEMÖDIG 1. 2 Saml. 13: 56 (1683). Iagh .. är skyllig, / Ehr tacka demödeligh. Därs.

 

Spalt D 727 band 6, 1910

Webbansvarig