| Publicerad 1910 | Lämna synpunkter |
(fordom) benämning på ett ryskt (sannol. alltifrån 1200-talet af de tatariska eröfrarna prägladt) guld- l. (vanl.) mindre silfvermynt (det senare åtm. från 1500-talet likvärdigt med 1/2 kopek), som var gångbart öfverallt i länderna öster om Östersjön. Hele ryske däninger 19 stycker, halffryske däninger 27 stycker. G. I:s reg. 20: 270 (1549). Thett Sölff och Däninger .. som knechterne .. bekomme wdi then Skermyssell medh Rydzerne .. måge (de) niute och beholle siig till gode. FH 8: 237 (1555). (De) hafva .. icke varit vane gifva mer än en denig för sedeln. SUFH 5: 301 (1618). En (svensk) öre går lijka mot en (rysk) denning eller och två (danska) skillinger. RP 3: 176 (1633). Dänningar, eller annat smått Silfuermynt. Stiernhielm Arch. M 1 b (1644). Här fins hvarken Taska eller Penning, / Ha, Ja icke den ringaste Dänning. Brasck Förl. son. G 2 a (1645) [jfr inte en kopek]. Ryssland skulle (enl. de af G. II A. 1614 uppställda underhandlingsvillkoren) betala till Sverige såsom krigs omkostnad femtio tunnor guld i goda och riktiga Ryska denningar. Hallenberg Hist. 3: 219 (1793). jfr: En penning 2 eller 3. eller Denning, som och är ett Giötisk namn. Rudbeck Atl. 3: 424 (1698). — jfr GULD-, SILFVER-DENNING.
Anm. Det i dokument från 1500-talet ss. likvärdigt med PENNING förekommande, gm förkortning af denarius (i lat. urkunder) uppkomna tecknet (hvarom se DENAR anm.) har ofta af moderna utgifvare (ss. det vill synas, tidigast o. allmännast i Finl.) återgifvits med denning(ar). I denna bet. synes emellertid ngt sådant ord aldrig hafva anträffats utskrifvet, o. dess uppkomst torde helt få tillskrifvas ifrågavarande utgifvares bekantskap (delvis kanske rent af förväxling) med det ofvan behandlade ryska myntet.
Spalt D 912 band 6, 1910