| Publicerad 1910 | Lämna synpunkter |
DENSAMME dänsam4e l. den-, i bet. A stundom 032 (med afs. på utt. af ordets förra ssgsled jfr för öfr. DEN, sp. 728), pron. Anm. Ordets förra led böjes till genus o. numerus i öfverensstämmelse med de adjektiviska formerna af pron. DEN (se sp. 728); dess senare led böjes till genus o. numerus, i substantivisk anv. äfv. till kasus, på samma sätt som bestämda formen af ett adj.
Anm. Sbst. som bestämmes af densamme har numera alltid bestämd slutartikel. Bruket har i detta afseende tidigare varit vacklande.
A) för att beteckna identitet o. i anv. som närmast ansluta sig till denna funktion.
I. [jfr motsv. anv. af fsv. þen sami, d. den samme, isl. hinn sami, eng. the same, äfvensom af holl. dezelfde, t. derselbe m. fl. motsvarigheter i andra spr.] utan relation till ngt föregående l. efterföljande (jfr II o. III), för att beteckna, att två l. flera (personer l. saker l. förh. osv.) äro identiska, l. att ngn l. ngt är identisk(t) med sig själf(t) (vid olika tillfällen l. under olika förh. osv.).
1) (numera i sht hvard., föga br.) i adjektivisk anv.: samme. Uthaff then samma munnen går wälsignilse och bannonar. Jak. 3: 10 (NT 1526). De ord .. som hafva de samma, lika dryga och i samma ordning stälte liudämnen. Hof Skrifs. 55 (1753). De samma figurer måste hafva samma betydelse på båda ställen. Nilsson Ur. 2: 8 (1862).
2) i substantivisk anv. Tyr .. troddes liksom Thor vara Odens Son och Baldurs Bror .., så at jag ej annat ser, än at desse både äro den samme. Dalin Hist. 1: 148 (1747). Den Högsta Vishetens ord är alltid och öfverallt detsamma. Lehnberg Pred. 1: 221 (c. 1800). De voro begge philosopher; men deras philosophi var ej densamma. SP 1809, nr 8, s. 3. All frihet är i sin grund den samma, i tanken eller i staten. Tegnér 3: 146 (1817). Grundstommen (till kyrkolagen) förblef (trots förändringar) den samma. Carlson Hist. 4: 261 (1875). Tro och veta är ju ej detsamma. Rydberg Dikt. 2: 36 (1891). — särsk.
a) [jfr fsv. swa ær ok war ihesus ä thän sami at guddom, d. han er stedse den samme mod mig, isl. mjúklæti hans ok linkind stóð in sama, eng. he is always the same, o. motsv. anv. af holl. dezelfde, t. derselbe, fr. le même o. lat. idem] pregnant, för att beteckna, att ngt är oföränderligt l. oförändradt sig likt (alltid l. vid ngt visst tillfälle); i sht i fråga om person för att utmärka oföränderlighet l. fasthet i karaktär l. sinnelag o. d.; jfr III 1 a slutet. Thenne effter han bliffuer then samme till ewogh tijd, haffuer han it oförgengelighit presterskap. Ebr. 7: 24 (NT 1526). Han är ej mer then samme. Lind (1749; under derselbe). Menniskor äro flygtige och obeständige: men Jesus är trofast, och altid den samme. Liljestråle Kempis 65 (1798). (Gud) evigt sig förnyar, / Densamma evigt är. Stagnelius 2: 687 (c. 1820). Du (Phœbus) är icke heller mer densamme. E. Sjöberg S. dikt. 212 (1824). Hjertat är dock detsamma, / Likt sig i dag som i går. Wennerberg 4: 64 (1885). Matsedeln var oföränderligen densamma. De Geer Minnen 1: 147 (1892).
b) [jfr fsv. thera thriggia personanna ordh är eet ok thz sama, d. (i sht ä. d.) een og den samme, eng. one and the same, t. ein und derselbe, måhända ytterst efter lat. unus et idem, unus idemque; jfr äfv. gr. εἷς καὶ ὁ αὐτός] i förb. en och densamme, afsedd att starkare än det enkla ordet framhålla identiteten; (i sht hvard.) i neutr. ett och detsamma äfv. för att beteckna ett enformigt upprepande af ngt (jfr c). (Hästfodret) bör .. omväxlas, at intet kreaturet vänjer sig altid vid et och det samma. Dalin Vitt. II. 6: 117 (1740). Så länge hon (dvs. hedendomen) blott förblifver (en naturreligion) .., är hon väsentligen också alltid En och den samma. Sv. lit.-tidn. 1821, sp. 536. Att veta och erkänna, är .. (i första trosartikelns lärosatser) hardt nära ett och det samma. Ödmann Anv. t. skrift. 51 (1822, 1823). Midt igenom svordomar, whiskydrickning, klingande med glasen och gräl snodde sig hans monotona visa utan någon förändring med sitt tråkiga ett-och-det-samma. Nyblom Hum. 182 (1874, 1883).
c) (numera i sht hvard.) i uttr. det samma och det samma l. (numera föga br.) det samma och samma, för att beteckna ett enformigt upprepande af ngt: evigt l. oföränderligt samma sak. Man får aldrig höra annat än detsamma och detsamma. På holla thz samma och samma. Gl. Ter. 65 (c. 1550). (Det skulle icke behöfvas att) altijd hafwa fram (dvs. framhålla) detsamma och samma. Hiärne Orth. 147 (1717). Om några gånger på åtskilliga ställen det samma och samma säjes. Dalin Arg. 1: 7 (1732, 1754). Det är alltid det samma och samma. Weste (1807; under samma).
d) [jfr d. det er mig det samme, eng. it is (all) the same, t. es ist ganz dasselbe ob du es thust oder nicht; jfr äfv. fr. c’est la même chose] i uttr. det är l. gör (mig osv.) l. kan vara l. göra (mig osv.) detsamma o. d., äfv. (mera emfatiskt) detsamma kan det vara o. d.: det är (mig osv.) likgiltigt l. ”egalt”, kommer på ett ut, ”kvittar (mig osv.) lika”, gör ingenting; äfv.: det är onödigt l. obehöfligt. Gör det dig detsamma, om det dröjer lite? Det är just det samma. Serenius (1741; under samma). Det är mig det samma, (eng.) It is all one to me. Widegren (1788; under samme). Jag kan ej .. blifva Kungens hofpredikant .. Också kan det vara detsamma. Choræus Bref 125 (1803). Det gör mig detsamma, om man ger mig fem öre i ettöringar eller i en enda femöresslant. Lidforss DQ 1: 18 (1888). Inom unionsrätten har frågan icke fått något svar, och det samma kan det vara. H. Hjärne i Sv. tidskr. 1894, s. 597. Antingen ni tror eller inte gör detsamma. Fröding N. dikt. 30 (1894). Det kan vara detsamma att tala om hur det gick för de andra. Lagerlöf Holg. 2: 407 (1907).
II. [jfr motsv. anv. af fsv. þen sami, d. den samme, isl. hinn sami, eng. the same, äfvensom mnt. de sulve, holl. dezelfde, t. derselbe m. fl. motsvarigheter i andra språk] hänvisande till ngt i det föreg. omtaladt, under framhållande o. betonande af identiteten med detta, samt i anv. som närmast sammanhänga med denna funktion.
1) (numera i sht hvard., föga br.) i adjektivisk anv.: samme. Then samme Gud han låte skijna / Sin blijde ögons Nåde-Sol, / På Swea Drottnings Rijkes Stol. Stiernhielm Parn. 3: 10 (1651). Detsamma misbruket (näml. med ett onödigt h) sker oc så i desza orden, Sähte, lähte (osv.). Pfeif De habitu 107 (1713). Jag ställde i går en skål med vatten .. på spisen. I dag, när jag ville tvätta mig i detsamma vattnet, var skålen tom. Topelius Läseb. 1: 144 (1856, 1891). Densamma brunnsort, förr så magnifik, / hur är den af sig sjelf blott en relik, / en skuggbild blott. Sturzen-Becker 1: 10 (1861).
2) i substantivisk anv. Alla dessa färska vänner, hvilka några veckor förut hissat honom på sina armar .. desamma gingo nu från hus till hus och höllo beställsamma predikningar om det ”ytliga”, det ”taskspelarmessiga” (i hans konst). Sturzen-Becker 2: 15 (1861). Vid Storsjön .. har ögat svårt att skiljas vid björkarna, som visserligen äro våra men ändock icke desamma. Strindberg (o. Sjögren) Sv:s natur 79 (1901). — särsk.
a) (mindre br.) i neutr. sg. ss. predikatsfyllnad, med syftning på ett adj. Riksdagen må evig bli, / Och bålen bli detsamma. Valerius 2: 99 (1809).
b) i neutr. sg. ss. subj. l. obj., ersättande en inf. l. (innehållet i) en hel sats l. satsförbindelse l. motsvarande en därur abstraherad inf. l. att-sats. God fortsättning på det nya året! (Svar:) Tack, detsamma (tillbaka)! Thet samma synes oss oc om theris edra medbröders rentha oc vpbyrd. G. I:s reg. 1: 37 (1522). Sägher och icke laghen thz samma? 1 Kor. 9: 8 (NT 1526). Fick och Her Niels bodh att han skulle snarlige draga heem, förloffwandes folket han hade thet samma. Svart G. I 149 (1561). Äfuen thet samma spörie wij och i Planterne. Stiernhielm Arch. Dedik. B 1 a (1644). (Jag) önskar .. at alle .. wille giöra thet samma. Swedberg Schibb. e 4 a (1716). De talte så fordom, de tala så än; / De svuro, och svära detsamma igen. Wallin Vitt. 2: 107 (1821). Detsamma yttrade jag äfven till Posse. De Geer Minnen 2: 263 (1892).
c) i neutr. sg. föregånget af prep., i tidsbeteckningar; urspr. o. eg. med relation till innehållet i en föreg. sats l. satsförbindelse, sedermera (se α γ’ o. β γ’) äfv. lösgjordt från denna relation, ss. själfständig tidsbestämning; jfr III 1 c β.
α) i uttr. i detsamma (jfr III 1 c β α’).
α’) [jfr fsv. j thz sama kom niclis thäre o. motsv. anv. af d. i det samme] med anslutning till det föreg.: i samma stund l. ögonblick (som det nu omtalade skedde osv.); i sht förr äfv. om mindre sträng samtidighet: vid samma tid, just då, ”i samma vefva”; jfr β β’. J thz samma wedh han än nw taladhe gool hanen. Luk. 22: 60 (NT 1526). I thett samma kom den store härren dragandes. Brahe Kr. 42 (c. 1585). (Hästtjufven) hoppade i det samma up i sadlen och ville sin kos. Dalin Vitt. II. 6: 106 (1740). Just i det samma kom min Bror. Knöppel Mannsschol. 55 (1741). Beslutet derom var redan fattadt, men blef lyckligtvis hejdadt af den i detsamma hemkomne Oxenstjerna. Franzén Minnest. 2: 158 (1823). Hon hejdar sig och går att stänga äfven till tamburen. Det ringer i detsamma. Hallström De fyra el. 250 (1906).
β’) (†) med anslutning till det föreg.: på samma gång; under tiden; jfr β α’. Ehrenadler Tel. 679 (1723). Har Solen åter gömt sig under, / At skänka alla ögon frid? / Men i det samma lemna mig / En ymnog tid at ängsligt gråta. Nordenflycht Turt. 14 (1743). Dens. QT 1746—47, s. 81.
γ’) (numera bl. hvard.) utan relation till ngt förut omtaladt: genast, strax, ögonblickligen, mycket snart, ”närsomhelst”; jfr β γ’. Han är här i detsamma. Weste (1807; under samma). Förhala nu icke längre med tiden, ty rätt i det samma har Guds tålamod slut. Schartau Pred. 36 (1820).
β) i uttr. med detsamma (jfr III 1 c β γ’).
α’) [jfr motsv. anv. af d. med det samme] (numera mindre br.) med anslutning till det föreg.: på samma gång; äfv. = γ; jfr α β’. I vele och så medt thet samme komme uthöffver ens medt thom. G. I:s reg. 20: 188 (1549). Nu med thet samma kan och beslutes om crönings tiden. RA 3: 170 (1593). (Ranck) frågade Cizelski: Om de bägge kunde icke dricka hvar sin half-part, och med det samma Brorsskål? Nordberg K. XII 1: 62 (1740). Tacka min goda far för sitt bref, och tack du, bästa Jeanne Marie, med detsamma. E. G. Geijer (1807) i Sv. mem. o. bref 7: 62. Hvarje sinne, som lär att känna honom (dvs. de kristnes Gud), måste äfven med det samma lära att älska honom. Tegnér 4: 118 (1837). Vill man på dessa (dvs. Bellmans) sånger använda moralens måttstock, så kan det endast ske genom att med detsamma uppgifva det, hvarpå deras poetiska berättigande uteslutande beror. Ljunggren Bellman 100 (1867).
β’) (numera i sht hvard.) med anslutning till det föreg.: i samma stund, i samma ögonblick (som det nu omtalade skedde osv.), genast; jfr α α’. Strax medh thet samma taladhe han sitt werff. L. Petri 3 Post. 60 b (1555). Peer Hindhrsson .. sade hwadh hafuer tu ther med bestella, och rende medh thet samme wp och högg honom fingret af. Bidr. t. Söderm. ä. kulturh. 12: 46 (1595). Med det samma kom en båt seglande söder ifrån. Lönnberg Blad fr. skär. 30 (1876). Med detsamma fick .. Vingsköna ögonen på Dunfin. Lagerlöf Holg. 2: 216 (1907). jfr: I den wefwan är mä dä samma. Columbus Ordesk. 21 (1678).
γ’) (hvard.) utan relation till ngt förut omtaladt: genast, strax, ögonblickligen: jfr α γ’. Börjar du bli svinaktig, så går jag med detsamma. Cavallin Kipling Gadsby 64 (1897). Garm Vitfjäder .. bet han (dvs. räfven) ihjäl med detsamma. Lagerlöf Holg. 1: 190 (1906). Han kunde icke somna med detsamma. Hallström De fyra el. 69 (1906).
Anm. I bet. γ’ förkortas frasen med detsamma i hvard. tal stundom till med samma.
γ) i uttr. i och med detsamma (jfr III 1 c β β’), för att beteckna på en gång samtidighet o. orsakssammanhang: därvid o. därigenom, därmed, på samma gång. Weste (1807; under samma). Jag har icke annan afsigt med arbetet, än at göra läsandet af Virgilius mera begripeligt på en del ställen, samt i och med detsamma bidraga at göra det mera lätt och angenämt. Retzius Flora Virg. 6 (1809). När nordströmmen inträffar, då är åskmolnet och dess regn i och med detsamma färdigt. J. J. Nervander 1: 52 (1847). Öfverheten .. hade (enl. Luther o. Calvin) sin makt omedelbart af Herren, i följd hvaraf olydnad mot öfverheten i och med detsamma var olydnad mot Guds egna befallningar. Schück Sv. lit.-h. 1: 462 (1890).
δ) (†) i uttr. under detsamma, därunder, under tiden; vid detsamma, därvid, i samma ögonblick l. stund. Simon (hade) gått afsides att giöra sitt tarff, wedh dhet samma fick han see eet swijn. Bidr. t. Åbo hist. I. 9: 63 (1637). Herrar Spaniorerne .. gå nu och bese de härligheter, som äro synlige härstädes; och under det samma raspar jag af detta långa Brefvet. Björnståhl Resa 2: 82 (1773).
d) [jfr fsv. wi skulum tyundæ kalff niu natæ gamblæn. gris þæt samæ] (†) i neutr. sg. adverbiellt, med syftning på innehållet i en föreg. sats l. ett längre l. kortare satssammanhang: likaledes, på samma sätt. Thet samma befaltes Borgmästarena, att the therom correspondera med Landzhöffdingen. RP 8: 186 (1640). Thet samma sade han sig hafva proberat, att thet (dvs. vattnet) rijkare af salt var under Bornholm än här vijd Dalerne (dvs. Dalarön). Därs. 318.
III. [jfr motsv. anv. af fsv. þen sami, d. den samme, isl. hinn sami, eng. the same, äfvensom mnt. de sulve, holl. dezelfde, t. derselbe m. fl. motsvarigheter i andra språk] med relation till en efterföljande bestämning, för att beteckna, att ngn l. ngt är identisk(t) med (l. fullkomligt lik(t)) den l. det som omtalas i bestämningen l. med sig själf(t) vid det tillfälle l. under de omständigheter osv. som bestämningen angifver, samt i anv. som utgå från denna funktion.
1) [jfr fsv. the samu plikt sum fyrrä är (här) sakt vppi o. motsv. anv. af d. densamme, isl. hinn sami, t. derselbe osv.] med syftning på en efterföljande relativ l. däremot svarande bisats.
a) (numera i sht hvard., föga br.) i adjektivisk anv. ss. attribut: samme. Den samma Kraft och Känsla som upplyfter de goda och sköna ting till Himmelen, är den som förnedrar Ondskan till afgrunden. Thorild 2: 49 (1784). Det är desamma barnen, som Axel slog här om dagen. Topelius Läsn. f. barn 1: 33 (1856, 1883). Han var densamme Simmias, hvilken Krysanteus misstänkte honom vara. Rydberg Ath. 407 (1859, 1866; uppl. 1876: samme). — särsk. pregnant, för att beteckna ngn l. ngt ss. oförändradt l. oföränderligt sig lik(t) (vid olika tillfällen osv.); jfr I 2 a samt c α o. 2 b α nedan. Det var densamme bjessen, / Jag minnes se’n fordomdags, / Det var densamme von Essen, / Som stridde i Savolaks. Runeberg 5: 79 (1860; jfrdt med originaluppl.).
b) med underförstådt sbst. Hvilken väg ska’ du nu gå? Densamma som jag kom. Sidst så hafwen j til tack, / Then samme som mig händer (dvs. som jag får). Stiernhielm Cup. 10 (1649).
c) i substantivisk anv. Taa warder eder tet samma öfwergaangande Som her vtöfwer os i Swerige skeeth ær. G. I:s reg. 1: 48 (1523). At en thz samma lijda moste igen, som han gör enom androm. L. Petri Mandr. E 8 a (1562). Den same, som har fördt den (dvs. kristendomen) in, har ok lärdt oss nämna Altare, Mässa (osv.). Columbus Ordesk. 6 (1678). Fredenheims Codex är skrefven med Jonæ Raumanni hand, densammas som förde protocollet vid Finska Bibelöfversättningen i Dr. Christinas tid. Porthan Bref t. Calonius 1 (1791). Är mannen, hvars namn detta kloster bär, densamme, hvilken som gosse fördjupade sig i de areopagitiska skrifterna ..? Rydberg Rom. d. 267 (1874, 1882). Jag begär allenast att få tåga vägen fram härigenom — detsamma som tillstaddes mig af Esaus barn. 5 Mos. 2: 29 (öfv. 1904). — särsk.
α) pregnant, för att beteckna ngn l. ngt ss. (vid olika tillfällen osv.) oförändradt l. oföränderligt sig lik(t); jfr a slutet ofvan, 2 b α nedan samt I 2 a. Kanske blir menskan jemt densamma, som hon var. Wallin Vitt. 1: 15 (1805). Hur skönt det var att finna dig den samma / du fordom varit och alltjämt må bli. Tegnér 2: 335 (c. 1825). Nu, när jag pröfvar mig själf, allena — är jag densamma, som förr jag var? Lybeck Dikt. 1: 109 (1890). — (föga br.) i förb. densamme en; jfr SAMME (en). Du är ej mer den samme en, / Hvars bild jag bar härinne. Franzén Skald. 1: 182 (1810, 1824).
β) i neutr. sg. föregånget af prep., ss. tidsbeteckning, med syftning på en följande temporal bisats (inledd af som l. utan inledningsord); jfr II 2 c; ofta (tillsamman med det följande som) närmande sig karaktären af en till bisatsen hörande o. denna inledande temporal konjunktion.
α’) [jfr d. i det samme vi talte om ham, traadte han ind af døren] (numera i sht hvard.) i uttr. i detsamma (som), i samma ögonblick l. stund (som), just som l. då; förr äfv. om mindre sträng samtidighet: vid den tid l. det tillfälle (då) osv.; jfr II 2 c α. Att jagh skulle kunne attrapera fienden uthij dedtsamma, som han uttur Laugdoon .. vore margeret (dvs. hade marscherat). Oxenst. brefv. 8: 15 (1627). Just i det samma hon stanna, / Vips! kom der en långbent drabant. Bellman 3: 97 (1769). I detsamma han i gången kommer förbi en liten sidodörr, öppnas den, och en man .. träder ut. Almqvist Drottn. j. 92 (1834). I detsamma som nu pojken lyfte huvudet, råkade han titta i spegeln. Lagerlöf Holg. 1: 11 (1906).
β’) i uttr. i och med detsamma (som), på samma gång (som), därigenom (att); jfr II 2 c γ. I och med det samma han skymfar henne, förnedrar han sig sjelf. Dalin (1853; under samme).
γ’) (i sht hvard.) i uttr. med detsamma (som), just som, så snart (som); jfr II 2 c β samt 2 b β nedan. Håll bara köttet klart, så sätta vi oss till bords ”med detsamma” jag kommer hem! Strindberg Tr. o. otr. 2: 19 (1883, 1890). Med detsamma som de första vårskurarna smattrade mot marken. Lagerlöf Holg. 1: 91 (1906). Med detsamma han sade detta, upphörde örnen att strida. Därs. 2: 221 (1907).
2) [jfr d. jeg har endnu den samme vogn og de samme heste som for tre aar siden, eng. the same as, holl. dezelfde als, t. derselbe als] med relation till en bestämning inledd af den jämförande konjunktionen som.
a) (åtm. i skrift numera föga br.) i adjektivisk anv.: samme. Kain står icke längre ensam med det mordiska vapnet i sin hand, vid hans sida stå tusende sinom tusende, som vandrat uppå hans vägar och kommit till det samma målet som han. Rundgren Minnen 2: 211 (1870).
b) i substantivisk anv. Bickiuhwalp .. Är ett Oquädins Ord, dhet samma som Hundsiwio Sun. Stiernhielm VgL Ordel. (1663). At ej känna sina plågor är detsamma som at ej ha några. Kellgren 2: 109 (1787). Svenska folket nu är icke detsamma som Svenska folket fordom. Svedelius Statsr. ansv. 513 (1856). Visade han (dvs. Petronius) sig i umgänget densamme som i sina skrifter, så … Rydberg Rom. d. 105 (1882). — särsk.
α) med relation till en tidsbestämning som angifver förfluten tid, för att beteckna ngt ss. oförändradt l. oföränderligt sig likt (som förr); jfr I 2 a samt 1 a slutet o. c α ofvan. Han är precis densamme nu som för tjugo år sen. Vår vän .. var .. på de sista åren ej mer densamme som i yngre dagar. C. Snoilsky (1886) hos Warburg Snoilsky 395. Lärans och auktoritetens makt är icke densamma nu som fordom. Hjärne Sv. o. främ. 218 (1893, 1908).
β) (föga br.) i neutr. sg. föregånget af prep., ss. tidsbeteckning, i uttr. med detsamma (som), på samma gång (som); jfr 1 c β γ’ ofvan. En ganska betydande penningsumma försvann ifrån brukskontoret med det samma som han. Almqvist Tre fruar 1: 46 (1842).
3) med relation till en jämförande villkorssats, i uttr. det är (l. var osv.) detsamma som om: det är (l. var) samma förhållande som om, alldeles som om, liksom om. Widegren (1788; under samme). För den, som ej känner dem (dvs. lagen o. evangelium), är det det samma, som om de ej funnes. Tegnér 4: 22 (c. 1828).
4) [jfr lat. idem cum; jfr äfv. lika med o. d.] (numera knappast br.) med relation till en bestämning inledd af prep. med. Detta Skythien var .. alldeles detsamma, med hvad Grekerna och Romarne förstått under detta namn. Strinnholm Hist. 1: 34 (1834). Denna ståndpunkt af bevisning (är) densamma med den vanliga Synthetiska Methodens. Snellman El.-curs. 2: 120 (1840). Verbet ”utställa” uttrycker icke det samma med visa, förevisa, till visning upställa. Vinterbladet 1853, s. 177.
B) med identitetsbegreppet försvunnet, motsv. ett demonstr., determ. l. pers. pron.
IV. med syftning på ngt i det föreg. omtaladt, motsv. ett demonstr. l. pers. pron.
1) [jfr fsv. at þön sami höghtiþ hiöls vare fru tel heþars (Bu 10), ä. t. wer das fett isset vom vieh das dem herrn zum opfer gegeben ist, dieselb seel sol ausgerott werden von irem volk] (†) i adjektivisk anv.: den nämnde, ifrågavarande, denne. Och fölgde Simon Petrus Jesum, och en annar läryunge, then samme läryungen war kender medh öffuersta presten. Joh. 18: 15 (NT 1526). Ther aff heter thet samma rwmet Lust griffter. 4 Mos. 11: 34 (Bib. 1541). Ther med upskötz den samma discurs till nästkommande vecha. RP 8: 334 (1640). När Meeningen skilies medh någon dubbel-Punct, som nämpnes Colon, och the samma Deelar böra åter deelas. Arvidi 214 (1651).
2) [jfr motsv. anv. af ä. d. den samme, ä. eng. the same, mnt. desulve, ä. holl. dezelve, t. derselbe; anv. i sv. beror sannol. i väsentlig mån på infl. från t.] i substantivisk anv. — jfr HÖGSTDENSAMME.
a) [jfr ä. d. de som affles aff gudfryctige forældre, desamme arte sig vel, ä. eng. the same is a stately palace, ä. t. der Gerson schreibt von eim, der selb wolt lieber ein eebrecher sein dann ein lüginer] (i skriftspr., numera föga br.) ss. subj. (l. gen.-attribut till subj.), motsvarande ett demonstr. l. pers. pron.: denne l. han (hon) l. den. J begynnelsen war oordhet, och oordhet war när gudhi, och gudh war oordhet, thet samma war j begynnelsen när gudhi. Joh. 1: 2 (NT 1526; öfv. 1883: detta, Luther: dasselb); jfr slutet. Hvilke de samme hafue varitt ähr till att see af denne innelychte zedell. A. Oxenstierna 2: 4 (1606). Desse tree Systrar tig til tienst skole stundliga stånda. / Hwad i ditt Hus och Hof görs tarf, skole the samme sysla. Stiernhielm Herc. 114 (1668). Thetta val skal hemligt hållas til thes thet samma blifvit Academiens Beskyddare understäldt. 1 SAH 1: 25 (1786, 1801). Beylon .. föreslog en utväg att främja Gustafs plan, hvarigenom densamma säkrast skulle kunna kastas öfverända. Crusenstolpe Mor. 2: 42 (1840). Guds vrede eller misshag kan icke likna menniskors, så att densamma skulle vara en häftigt uppbrusande .. känsla. Wikner Tank. o. fr. 113 (1872). — särsk. (numera knappast br.) med syftning på personbetecknande ord i sg. Hwar nw någhon haffuer bedröffuilse affstadh kommit .. noogh ath then samme aff menigheten så straffat är. 2 Kor. 2: 6 (NT 1526). Här skall komma .. / En frysker vngher adelsman; / Den samma will Tisben bedraga. Asteropherus 43 (1609). Skulle någon vara så uplyst, at han tror sig intet behöfva bruka förnuftet, den samma, har säkert ganska liten nytta af Vetenskaps Historien. Lagerbring Hist. lit. 2 (1748). Den som icke gick honom tillhanda att befria riket ur fremmande fogdars händer, den sammes gård och gods skulle sköflas. Strinnholm Vas. 1: 46 (1819).
b) (numera bl. arkaiserande, i direkt anslutning till NT) ss. predikativ, motsv. ett demonstr. pron.: denne. (Jesus sade:) Sannerligha sägher iach idher, ath en aff idher skal förrådha mich / Thå .. böriadhe (de) hwar j sin stadh säya, Herre icke är iach then samme? Mat. 26: 22 (NT 1526). Tå sadhe quinnan til honom, Jach weet ath Messias skal komma som kallas Christus .. Sadhe Jesus till henne, Jach är then samme som talar medh tigh. Joh. 4: 26 (Därs.; öfv. 1907: Jag är just denne, jag som nu talar med dig). Är ni kanske stiftelsens predikant, som väntas? — Jag är densamme! — svarade den nykomne. Strindberg Hafsb. 175 (1890).
c) [jfr ä. d. bequem til at imodtage lærdom og beholde den samme, ä. eng. for the punctual performance of the same, t. das unglück ist gross, man wird sehen, ob er muth hat, dasselbe zu ertragen; jfr äfv. motsv. anv. af d. samme] (i skriftspr.; jfr för öfr. anm. nedan) ss. (direkt l. indirekt) obj. l. styrdt af prep., motsv. ett pers. pron. (i β ett demonstr.); numera i sht i längre satssammanhang, där pron. kommer jämförelsevis långt efter det ord hvarpå det syftar, l. i satser, där flera pers. pron. förekomma, för att undvika missförstånd l. åstadkomma stilistisk omväxling. (Du) .. finner .. på botn (af grytan) en hård Materia, tagh den, torka henne wäl, och stöt den samma uthi en mortarr. O. Martini Läk. 49 (c. 1600). Ingen fördriste sig, här i Rijket .. uppenbarligen at hafwa någon fremmande Religions öfning, eller then samme bijwista. Kyrkol. 1: 3 (1686). At tu haar vhr fängslet gått: / Och thet samma för migh öpnat. Ps. 1695, 173: 8; jfr Ps. 1819, 111: 8. Emedan Iag samma 100 dahl(er) silf(vermyn)t här vill emottaga, och demsamma igen i Vexiö till Kyrckiorne låta betala. Växiö domk. akt. 1723, nr 79. Varder tu af någon lusta öfvervunnen, på thet sätt, at tu fägnar tig af then, och gifver then samma tit samtycke. Bælter Strid. o. segr. christen 304 (1743, 1748). Hjärtats förkrossande, hvarigenom thess hårdhet måste brytas, och et redeligt hat til alla synder verkas i thet samma. Rönigk Fresenius Com.-bok 36 (1753). Fatten klart och rent den stora betydelsen af edert kall, och föresätten er att från i dag för det samma använda alla er själs krafter. Tegnér 4: 77 (1839). Modern är barnets upphof, men .. känner icke arten af den ande, som lefver i detsamma. Rydberg Ath. 135 (1859, 1866; uppl. 1876: den späde). Hopen .. visste, att motivet till hans handling icke var välvilja mot densamma. Strindberg Hafsb. 107 (1890). Han .. upphörde .. tillsvidare med sin tidningsverksamhet i hopp att under ljusare tider kunna återtaga densamma. C. D. af Wirsén i PT 1906, nr 92 A, s. 3. — särsk.
α) (numera föga br.) med syftning på personbetecknande ord i sg. Om någon blif(ve)r siuuk, kan han intet förmå att reesa till den samme. Växiö domk. akt. 1678, nr 273. Det gifves et vist sätt at säja en, det man älskar densamma, hvilket är aldeles förkjusande. Ågren Gellert 10 (1757). Intet folkslag är så vildt, som icke erkänner en Gud, och intet språk så fattigt, som icke äger ord thensamma att utmärka. Ihre Föret. VII (1779).
β) [jfr ä. t. ein lügin ist ein lügin: das selb hat er vergessen] (†) med ställning i satsens början, motsv. ett demonstr. pron. Vm szå sack vore ath en eller flere (landsknektar), från oss eller vor offuerste, vtaff marcken (rymde) .., the szamme wele wij holle och ther vm (dvs. därför) straffat haffue. G. I:s reg. 10: 46 (1535). Detta var en Dagbok öfver hans Lefverne sedan fyratio år. Det samma bad han at jag skulle läsa för honom. Ågren Gellert 25 (1757).
Anm. Den under c omtalade anv., som alldeles saknas i talspr., förekommer numera äfv. i skrift mera sparsamt, särsk. i ledigare stilarter (som mera närma sig talspr:s uttryckssätt) äfvensom i den vittra prosastilen. Störst anv. har den sedan gammalt i kurialstilen o. den juridiska stilen. För poesien synes den alltid hafva varit så godt som främmande (det ofvan anförda ex. från Ps. 1695 är ett sällsynt undantag).
V. (†) med relation till en efterföljande bestämning, motsv. ett determ. pron.: den; anträffadt bl. i substantivisk anv.
1) [jfr fsv. sagdho sik thiäna them sama konunge: som dödhum giffwer liff ok aldre dör (Bil. 125), ä. t. dieselben die also reden, denen ist leid das man sie also wol kennt] med syftning på en efterföljande relativ bisats. Vi haffue .. varit then samme som her til dagx haffuom vor halss ther vogath at komme rikit vtaff thet förderff. G. I:s reg. 2: 55 (1525). Uppå huilken tu wardher seende ath anden nedher komber och bliffuer vppå honom, han är then samme som döper medh then helga anda. Joh. 1: 33 (NT 1526). Jagh wil .. korteligen anföra dhet samma, som dher hoos (dvs. i berättelsen) kan förefalla at påminna. Rel. Cur. 57 (1682). Den samma som kommer i H(ans) Exc(ellen)s ställe må niuta samma lön och förmån som Gref Tessin har haft. 2 RARP 5: 435 (1727). At de (dvs. israeliterna) allena voro desamma, för hvilka Gud droge omsorg. Hoffman Förnöjs. 260 (1752).
2) med relation till ett prep.-attribut; jfr DEN III 2 a δ. Oss borde billigt haffva tvenne flotter: 1. uti Pomeren, 2. i Vestersiön. Then samma i Vestersiön kunde beståå af 12 eller 14 skipp. RP 8: 85 (1640).
Spalt D 914 band 6, 1910