| Publicerad 1910 | Lämna synpunkter |
DEPRIMERA dep1rime4ra l. de1-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. (mindre br.) -ANDE (Dalin (1850)), (mindre br.) -ING (Dalin (1850)); jfr DEPRESSION.
1) [jfr fr. le choc déprima les os du crâne, lat. aratrum in terram deprimere] (i fackspr.; numera föga br.) trycka ned (i yttre, fysisk mening). Sedan (måste) sjelfva Lens (dvs. ögonlinsen) deprimeras. J. G. Wahlbom i VetAH 1756, s. 265 (i fråga om starroperation medelst ”depression”); jfr DEPRESSION 1 a. Man kan på annat sätt icke uplyfta det deprimerade stället (dvs. en ”depression” i hufvudskålen), än medelst trepanation. Sönnerberg Arneman 1: 122 (1801); jfr DEPRESSION 1 d. Ekström Årsber. om sv. läk.-sällsk. arb. 1827, s. 46. Hvarje chirurg hade sin method att deprimera starren. C. Rossander i Med. archiv 1863, 1: 209; jfr DEPRESSION 1 a. Afståndet mellan de deprimerade kok- och fryspunkterna (å en termometer). Dahlander Fys. 495 (1886); jfr DEPRESSION 1 c. — särsk.
a) [jfr fr. déprimé, (ny)lat. depressus] zool. i p. pf. ss. adj., i fråga om formen på djurkropp l. del af dylik: nedtryckt, nedplattad. (Svan-)honan hade slätt, deprimeradt (näbb). Tidström Resa 39 (1756). Dahlbom Insekt. XXXVII (1837).
b) fys. i uttr. deprimerande kapillaritet, kapillaritet som yttrar sig däri, att vätskan i ett hårrör står lägre än utanför detsamma, kapillär depression (se DEPRESSION 1 b). NF 3: 1076 (1879).
2) [jfr motsv. anv. i t. äfvensom af eng. depress] (särsk. psykol. o. psykiatr.) om ogynnsamma l. vidriga yttre l. inre omständigheter l. förhållanden, olycka, sjukdom, sinnesrörelse o. d.: nedstämma l. utöfva en nedstämmande inverkan på (ngn l. ngns lynne o. d.), göra (ngns sinnesstämning) tryckt; med. äfv. med vidsträcktare bet.: verka hämmande på l. åstadkomma afmattning hos kroppsorganen l. i deras funktioner; om läkemedel o. d. stundom: verka lugnande l. stillande; nästan bl. i p. (pr. o. pf.). Ursinnighet .. vansinnighet .. fånighet .. m. m., äro, likasom melancholien, alla yttringar af ett lidande i hjernan, stundom i följd af blodfullhet, stundom af nervretlighet; i de sednare arterna bestående uti en nedsatt retbarhet .., af inre deprimerande eller af omedelbart på hjernan verkande orsaker. Hartman Husläk. 135 (1828). Tobak verkar .. deprimerande på cirkulationen. Berlin Farm. 1: 441 (1849). Jag lemnar .. åsido deras åsigt, som anse kamfert såsom ett kylande, deprimerande medel. Huss Typh. 137 (1855). Deprimerad, .. nedstämd, svag, t. ex. deprimerad puls. NF 3: 1076 (1879) [jfr fr. pouls déprimé]. Det (för en fånge) deprimerande uti att vara beröfvad sin frihet, att vara utestängd från samhället och beröfvad medmenniskors sällskap. Björnström Sinnessjukd. 32 (1883). Sciroccon .. inverkar deprimerande på nervsystemet. Retzius Sicil. 37 (1892). Utmattade och deprimerade patienter. Jolin Mathieu 51 (1894). De stora motgångarna strax vid krigets början hafva .. utöfvat ett deprimerande inflytande på folket. AB(L) 1904, nr 44, s. 1. Hans lynne deprimerades ock .. af hans hälsotillstånd. Warburg Snoilsky 199 (1905). Medvetandet om att ega ett hem måste äfven för nomaden innebära en tryggande känsla; och att i ett slag bli beröfvad detta hem .. måste helt naturligt verka nedslående och deprimerande på nomadbefolkningen. PT 1908, nr 30 A, s. 2. — särsk.
a) [jfr t. deprimierende gemütsaffekte] psykol. o. psykiatr. i p. pr. i förb. deprimerande affekt(er) o. d. (Hypokondristen) är i allmänhet ovanligt känslig för alla deprimerande sinnesaffekter. Collin Richter Therapi 7: 237 (1833). Affekterna kunna utöfva en stegrande inverkan både på vår föreställningsförmåga och på vårt kroppsliga lif (”exciterande” eller ”steniska” affekter), eller ock kunna de verka motsatsen (”deprimerande” eller ”asteniska”). Carlson o. Steffen Psyk. 55 (1895, 1906). S. Alrutz i Ups. läk.-fören. förh. 1900—01, s. 134.
b) [jfr t. ein deprimiertes selbstgefühl] (i sht psykol. o. psykiatr.) i p. pf. ss. adj., om sinnesstämning, känsla o. d.: tryckt, nedstämd osv. I mitt närvarande deprimerade tillstånd. Tegnér 5: 464 (1825). Man skiljer vanligen mellan 2:ne serskilda former eller typer, under hvilka den förlamande sinnessjukdomen uppträder, neml. den expansiva och den deprimerade formen. Salomon Allm. paresis 6 (1861). Björnström Sinnessjukd. 23 (1883). Jag .. gick och flanerade på gatorna i en så egendomligt deprimerad sinnesstämning att jag nästan tyngdes till jorden af den. Wallengren Mannen med två hufv. 143 (1895). En del .. medikament förorsaka deprimerade stämningar, som mycket likna fruktan och sorg. S. Alrutz i Ups. läk.-fören. förh. 1900—01, s. 235. Herrlin Snille o. själssjukd. 44 (1903).
3) [jfr motsv. bet. i lat.] (†) undertrycka, kväfva. Deprimera, förtryckia, qwäfja. Swedberg Schibb. 263 (1716).
Spalt D 971 band 6, 1910