| Publicerad 1910 | Lämna synpunkter |
DERIVERA de1rive4ra l. der1-, i Sveal. äfv. -e3ra2 (derive´ra Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr DERIVATION, sbst.1.
1) leda bort l. åt visst håll (vatten l. annan vätska).
a) [jfr motsv. anv. i ä. eng. o. fr. samt lat. derivare sibi aquam de fluvio] (†) afleda l. leda bort (rinnande vatten från dess rätta bädd l. strömfåra, en flod o. d.); äfv.: leda (en flod osv. ur dess naturliga lopp åt ett visst håll l. i en viss riktning). Att strömmen deriveras kringh befästningen. RP 7: 201 (1638). Wil man på sijdan derivera och afleda watnet (i en älf) genom någon stor rännel. Linder Fross. 23 (1717).
b) [jfr motsv. anv. i t. o. fr.] med. leda (blod l. från blod afsöndrad vätska) bort från (i sht inre) organ, hvarest öfverflöd däraf finnes l. är på väg att uppkomma, afleda (se d. o. I 2 a δ); äfv. i utvidgad anv. med obj. som ej betecknar vätska; särsk. [jfr t. derivierende mittel, nylat. derivantia, pl.] i p. pr. i uttr. deriverande medel, afledande medel (se AFLEDA I 2 a δ α’); jfr DERIVATIV-MEDEL. Man måste .. ypna Brunådren vnder Tungan .., til at Derivera then materien som wil sättia sigh i Halsen .., til the när omliggiande deelar. Palmcron Sund. sp. 310 (1642). C. Trafvenfelt i VetAH 1814, s. 128. En lindrig antiphlogistisk, deriverande behandling. Tidskr. f. läk. 1833, s. 352. Deras (dvs. terpentinomslagens) deriverande verkan. M. Huss i Hygiea 1844, s. 326. Man kan .., som läkare säga, derivera eller afleda blodet till olika platser, icke endast till huden. Man kan sålunda .. derivera till tarmkanalen med tillhjälp af ett starkt verkande afföringsmedel. Lütken Läkaren 289 (1902). De deriverande medlen. Därs. 290.
2) (†) i öfverförd o. bildl. anv. för att beteckna, att ngt ledes l. öfverflyttas l. öfverföres l. öfvergår till ett ställe l. till ngn (bort från det ställe där det befinner sig); med prep. på (uppå, inpå), äfv. (i bet. a) med till l. adverbial som angifver stället hvarthän det ifrågavarande ledes l. kommer.
a) [jfr ä. eng. I will Deriue the Crowne vnto your Daughters head] låta (ett privilegium, en rättighet o. d. l. en skyldighet m. m.) öfvergå på l. till (ngn, särsk. gm arf); vidtaga åtgärder för att (handel o. rörelse o. d.) må (med förändrad riktning) ledas öfver till (ett land, en ort), laga så att (en förmån o. d.) kommer (ngn l. ngt) till del; i pass. ofta: (gm arf osv.) öfvergå på l. till (ngn), rikta sig åt (ngt visst håll). När nu ingen mandzpersone öfver är (af konungens äldste sons familj), skall thet (dvs. ’regementet’) sedhan falle til then andre af thet konungslige blodh, .. och sedan .. skall thet och gå och deriveres til hans mandzafföde. RA 2: 10 (1561). Därs. 1060. A. Oxenstierna 1: 344 (1630). Att ded (beträffande titlarna) flitigtt tages i achtt, ded kongen i Pålandh hvarken i ett eller annedt högre tracteras ähn vår Drotning, och att altt på successorerne ochså deriveras. Därs. 560 (1635). (Hertigen af Kurland) hafwer .. medh samme (engelske) Legat .. discurrerat och handlat, huru han kunde derivera the Engliske commercierne på Churlandh. RARP 7: 174 (1660). Med innerlig önskan .. at samme Kongl. dygder (som funnos hos K. X G.) inn opå H. K. M:t (K. XI) måge deriverade wara (dvs. må hafva gått i arf till). Därs. 8: 5 (1660). Handeln af dee Ryske wahror som i förre tijder har waret wahn att drifwas på Wijborg, ähr sedan Staden Nyen bleef inrättad, mästedeels dijt deriverad. HSH 31: 483 (1662). Dy deriverades heela bygnaden wed doomkyrckian på h:r Oloff Hartman. Bidr. t. Åbo hist. I. 5: 43 (1681).
b) [jfr ä. fr. pour deriver toute la suspicion du faict sur Agesilaus, lat. culpam in aliquem derivare] (söka) skjuta l. lägga (skulden för ett begånget misstag, en skedd olycka osv.) på (ngn l. ngt, vanl. med fritagande l. urskuldande af sig själf). Ähr nu häruthinnan något vordet pecceret (dvs. feladt), så begärer jagh, I vele .. derivere all skullen in på Forthelium, som migh dertill komet hafver. J. Skytte (1616) i Oxenst. brefv. 10: 179. RARP 7: 148 (1660). Jn emoth slutet af .. sitt breff deriverar Hr Biskopen och Consistorium ordsaken opå vndherdomarne, att mehrb(emäl)te Persohner ähre stängde ifrån sine Saligheetz Medel. Växiö domk. akt. 1670, nr 91. Handl. Finl. öden 1: 274 (1712).
3) i öfverförd o. bildl. anv. för att beteckna, att ngt härledes ur l. kommer från ngt ss. dess källa l. ursprung, grund l. orsak; med prep. (i)från (stundom ur), äfv. (särsk. i b β) af.
a) (numera föga br.) i allm.
α) [jfr motsv. anv. i eng.] tr.: härleda (ngt) ur (ngt ss. dess grund l. orsak); anse l. förklara (ngt) vara uppkommet af (ngt), tillskrifva (ngt) uppkomsten af (ngt), söka förklaringen till (ngt) i (ngt). Wallmark Linné Beskr. ö. stenr. 70 (c. 1747). Veckoskr. f. läk. 1: 213 (1781). Rollo(,) en Engelsk Läkare, deriverar denna sjukdom ifrån fel uti matsmältnings-organerna. Vet.-handl. f. läk. VI. 3: 9 (1799). Alla de obehagligheter, jag haft, deriverar jag ifrån denna händelse. Dalin (1850). Häggmark Niemeyer Lungsot 12 (1867). Kvarstoder, som .. kunde med sannolikhet .. deriveras ifrån den nedre delen af själfva groddlisten. Ljunggren Käksv. 25 (1894).
β) [jfr motsv. anv. i eng.] i pass. med intr. bet.: härflyta ur, härleda sig l. leda sitt ursprung från, hafva till utgångspunkt, vara förorsakad l. föranledd af, uppkomma af l. genom. Den eldfängde luften (dvs. vätgasen) lärer väl mäst komma att deriveras från rena vattnets action på järn. Scheele Bref 386 (1780). Långt ifrån att vara någonting ur det enskilda sammansatt och deriveradt, (är staten) tvärtom sjelf just .. det som måste förutsättas. Geijer I. 4: 157 (1822); jfr δ. Ett scholastiskt opus operatum, deriveradt från munktiden. Unge Dal. 2: 16 (1835). De egentligen nekande hypotetiska omdömena, d. v. s. de, hvari utsäges att en följd ej deriveras från en antagen grund. Lindblom Log. 167 (1836).
γ) [jfr motsv. anv. i eng.] refl. = β. SP 1779, s. 50. Alla mina olyckor derivera sig ifrån denna händelse. Dalin (1850).
δ) i p. pf. ss. adj.: härledd, oursprunglig, sekundär. Serenius (1734; under derive). Jag vill hoppas, .. att om mademoiselle upptäcker några drag af förakt och spotskhet i mitt anlete, så äro de icke primitiva, utan deriverade. Almqvist Ekols. 3: 158 (1847).
b) språkv.
α) tr.
α’) (föga br.) bilda (ett ord) gm härledning l. afledning ur (en rot, en stam l. ett annat ord). Staden Rom, .. ifrån hwilken Stadh Rom, intet annat Nampn kan deriverat warda, vthan Römisk. Sylvius Ph. Nicolai 242 (1667, 1669).
β’) [jfr motsv. anv. i eng. samt fr. d’où dérivezvous ce mot-là?] anse l. förklara (ett ord) vara uppkommet ur l. leda sitt ursprung från (en rot, en stam, ett annat ord, äfv. ett främmande språk o. d.), härleda, etymologiskt förklara. To deduce or derive one Word from another, derivera et ord af det andra. Serenius (1734; under deduce). Finn Magnussen .. ger flere förslag till dess (dvs. namnet Brumos) deriverande och förklaring. Arfwidsson Oisian 2: 186 (1846). Derivera ett ord ifrån gaeliskan. Dalin (1850). Han har upptäckt ett ord, från hvilket han deriverar alla andra. Roos Skugg. 281 (1891).
β) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] i pass. i intr. bet. med prep. af, om ord: härledas ur l. hafva sitt ursprung af (en rot, en stam, ett ord), gm ngn ordbildningsprocess (särsk. o. vanl. afledning) vara bildadt af, komma af; äfv. (med prep. från): komma från (ett främmande språk o. d.); äfv. om afledd konjugation o. d. Thet ordet Silo .. är deriveradt vthaff ett ord, som bemärcker puerperæ secundinam (dvs. fosterhinna). Sylvius Mornay Rel. vissh. 538 (1671, 1674). Madame, deriveras af Ma min och Dame, Fru. Biurman Brefst. 134 (1729, 1767). Den första konjugationen (i arabiskan) kallas nuda och simplex, de öfriga derivatæ. Derföre at de deriveras eller flyta af den första. Scherping Nyckelen 49 (1730, 1754). Detta ord deriveras ifrån latinet. Dalin (1850). Af nomina deriveras (den arabiska verbalstammen) II ganska ofta. Lagus Arab. spr. 2: 41 (1869).
γ) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] (föga br.) refl. = β. Detta ord deriverar sig ifrån grekiskan. Dalin (1850).
δ) [jfr fr. un mot dérivé] i p. pf. ss. adj.: härledd. Mannercrantz Eng. spr. 31 (1783). Till Ursprung äro orden antingen Primitiva (stamord eller Rotord) och Deriverade (Härledda från stamord); eller Enkla och Sammansatta. Boivie Sv. spr. 116 (1834).
c) [jfr motsv. anv. i fr.] mat. bestämma derivatan till (en funktion). Andra deriverade functionen (dvs. andra derivatan) af f(t). J. Svanberg i VetAH 1811, s. 221. Björling Diff.-kalk. 27 (1866, 1908). Genom att derivera en funktions derivata erhålles funktionens s. k. andra derivata (D2x). Hallgren Funkt. 45 (1908).
d) (†) angifva ursprunget till (en ätt, familj), föra (en ätt o. d.) tillbaka till dess ursprung. (Han är) härkommen aff een gammal, Ädhel, manhafftigh och berömeligh slecht och Familia, huilken man widt här Deriwera kunde, huar (dvs. om) så behöffdes. Rudbeckius Likpr. ö. Horn D 1 b (1618).
4) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] (föga br.) kem. intr. i akt. med prep. (i)från, om kemisk förening o. d.: utgå l. leda sitt ursprung från, utgöra ett derivat (se d. o. 2) af l. till. Aromatiska föreningar .. kallas .. samtliga de föreningar, hvilka derivera från kolvätet benzol, derigenom att vätet i nämnda kolväte blifvit utbytt emot andra radikaler. NF 1: 1118 (1876). Därs. 19: 166 (1895).
Spalt D 994 band 6, 1910