| Publicerad 1911 | Lämna synpunkter |
DETACHERAD det1aʃe4rad l. de1-, i Sveal. äfv. -e3rad2 (detaschèradd Dalin), p. adj.
eg.: lösgjord, skild (från annat), frigjord, fristående.
1) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] mil. o. sjömil. motsv. DETACHERA 2; om truppstyrka l. eskader l. fartyg: som för viss (mera själfständig) uppgift afskilts från större här- l. flottafdelning; äfv. om befälhafvare för dylik truppstyrka l. eskader osv. Ett detacheradt commando af ryska armeen. J. M. Lyth (1708) i Karol. krig. dagb. 2: 55. En detacherad Corps under Gen. Lieut. Smith attaquerade vid Lexington en Tropp Landt-milice. SP 1779, s. 439. Detacherad bataljons-befälhafvare. Tj.-regl. 1858, 1: 22. Från gamla tider har lifgardet haft en ”detacherad” vakt vid Södermalmstorg. Lundin o. Strindberg G. Sthm 174 (1880). Detacherad eskader. Internat. signalb. (1902).
2) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] bef. om fästningsverk (l. del af sådant) som ej omedelbart sammanhänger med l. står i omedelbar förbindelse med det öfriga af fästningen l. med den del däraf hvartill det (den) hör; frånskild, fristående.
a) (förr) om bastion hvars flanker skildes från kurtinerna gm en graf. Detacherade Bollwärck .. får sine Facer dragne från näste Bastions Flanquers ändar. Rålamb 8: 29 (1691). Détacherade Bastioner kallas de, som icke hafva communication med hvarandra genom någon cortine. Lang Lorentssen Fort. 58 (1737). Sturtzenbecher Fort. 2: 53 (1795). 2 NF 2: 1054 (1904).
b) om mindre, till en viss grad själfständigt fästningsverk som anlägges framför hufvudfästningen för att försvåra anfallet mot denna; äfv. om hvar o. en af ett antal mindre befästningar anlagda till skydd för en för öfr. obefäst ort. Desze detacherade Half-månar .. måste kunna defenderas af yttersta Wercken. Rålamb 8: 35 (1691). Lang Lorentssen Fort. 44 (1737). Ståhl Fort. 305 (1826). Grundtanken (i Vauban’s befästningskonst) .. skall .. vara hemtad från de detacherade torn till Göteborgs beskydd, som af .. Dahlberg uppfördes. (Agardh o.) Ljungberg Stat. 4: 283 (1863). 2 NF 6: 244 (1906).
3) [jfr fr. détaché i bet. stackato] (föga br.) mus. om toner som frambringas i följd: skarpt o. tydligt skilda (från hvarandra). Denna anstötning af andedrägten skulle göra tonerna detacherade (Staccato), det de ej böra blifva. Sånglära 16 (1814). Den franska skolan låter eleverna såsom förberedande öfning hamra skalorna och göra ett sforzatohugg på alla toner för att få dem detacherade från hvarandra. Lange Tonbildn. 133 (1900).
4) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] (†) mer l. mindre oeg. o. bildl.: lösryckt, fristående; enstaka. En detacherad Tom af hans arbete. Porthan Bref t. Calonius 571 (1799). Det detacherade sköna monumentet vid Philé. S. F. Lidman i Iduna 7: 77 (1817). Mera detacherade bergkullar. A. Erdmann i VetAH 1846, s. 239. — närmande sig bet.: spridd, strödd. På 29 år har denne store Mästare componerat .., utom en oräknelig mängd detacherade Piecer, Oratorier, Cantater och Kyrkomusique 133 Operor. SP 1780, s. 704. Det (skulle) vara den plumpaste orättvisa att neka det man ju i detta stycke här och der träffas af vissa detacherade sköna poetiska ljud. Polyfem III. 18: 2 (1811). Klädningar med detascherade buketter på volanger eller dubbla kjolar. N. journ. f. dam. 1857, s. 167.
Spalt D 1088 band 6, 1911