Publicerad 1911   Lämna synpunkter
DETEKTIV det1äkti4v l. de1-, stundom de4–täk~ti1v l. det4– l. 30~2, adj. o. sbst.; ss. sbst. i bet. II 1 m.||ig., i bet. II 2 r.; best. -en; pl. (i bet. II 1) -er.
I. [af eng. detective, adj. till detect, aftäcka, blotta, upptäcka, af participstammen detect- till lat. detegere, aftäcka, af de, af, från, o. tegere (jfr PROTEGERA samt TEGEL o. TÄCKA)] adj.: som har till syfte l. funktion att upptäcka (brott); som rör upptäckandet af brott. Man sände .. ett par af dessa (polismän) som hörde till den så kallade detektiva eller efterspanings-klassen .. öfver till Frankrike. Brink Londons polis 187 (1851). Den detektiva polisen (i Sthm). Adresskal. f. Sthm 1864, 3: 37. Detektiva afdelningen (af polisen). Därs. 1866, 3: 18. Reportern med detektiva anlag, hvilken under allehanda förevändningar och förklädnader bistår — ja, öfverträffar den egentliga polisen, när det gäller att lägga för dagens klara ljus brottets oåtkomligaste hemligheter. Beckman Amer. stud. 2: 36 (1883). Tvänne detektiva polismän skulle i lördags .. häkta en för rån och stöld misstänkt, förut straffad måleriarbetare. VL 1892, nr 277, s. 2. Cronholm Minnesbl. 199 (1908). — (numera knappast br.) i best. form, i substantivisk anv., = II 1. När den detektive var färdig (med undersökningen). Lipmanson Clemens Tom Sawyer 155 (1877, 1886; uppl. 1895: detektiven).
II. sbst.
1) [jfr t. detektive, fr. détective, af eng. detective, substantivering af det under I nämnda adj.] person som tillhör den afdelning af polisen som har till uppgift att uppspåra förbrytare o. d., detektiv polisman, hemlig polisman; oftast med tanken särsk. fäst vid det förh. att ifrågavarande person vid utförandet af sina uppdrag icke bär polisuniform. Ericsson Verne Jorden rundt 33 (1872). NF (1879). Sålunda beror upptäckten icke på någon skarpsinnighet hos detektiven, utan endast på noggrannhet, tålamod och ihärdighet. Poe Underl. hist. 2: 13 (1881). Detektiven måste se och höra alt, men aldrig själf göra sig bemärkt. Lundin N. Sthm 546 (1889). Han sade sig hafva år 1848 varit misstänkt för uppviglingsförsök och åtföljd hvar han gick af detektiver. De Geer Minnen 2: 8 (1892). De kontinentala storstädernas detektiver, hvilka alltid haft namn om sig att vara oöfverträffliga spårhundar. VL 1904, nr 265, s. 3. De tidigaste kvinnliga detektiverna hafva väl arbetat i de europeiska hofvens intrigrika atmosfär. SvD(L) 1907, nr 263, s. 8. — oeg. l. bildl. Så skicklig detektiv är den moderna kritiken. Levertin Essayer 1: 208 (1904). Du förvandlade småningom mina vänner till detektiver, och du förledde min egen bror till trolöshet mot mig. Strindberg Kammarspel 1: 55 (1907). — jfr LÄNS-, PRIVAT-DETEKTIV.
2) (hvard.) i best. sg., elliptiskt för detektiva polisen, afdelningen, polisstationen o. d. Här lade han (dvs. polismannen Byrnes) sin talang i dagen, kom så in i detektiven. SD(L) 1895, nr 191, s. 5. Hela samlingen anhölls och togs ner i detektiven för att förhöras. GHT 1907, nr 93, s. 11.
Ssgr: (I) DETEKTIV-AFDELNING103~020. jfr DETEKTIV II 2. Adresskal. f. Sthm 1903, nr 1085. Igenkännandet (af den mördade) skedde genom detektivafdelningens identifikationsbyrå. SvD(L) 1907, nr 99, s. 8. —
(II 1) -BEGÅFNING~020. Ett om äkta detektivbegåfning vittnande skarpsinne (hos en viss psykisk forskare). A. Herrlin i SDS 1901, nr 141, s. 1. —
(II 1) -INSTINKT~02 l. ~20. SD(L) 1904, nr 191, s. 1. —
(II 1) -KAMERA~200. [jfr t. detectivcamera, eng. detective’s camera] benämning på vissa små momentfotografiapparater, ofta i form af böcker, reskikare osv., med hvilka man obemärkt kan fotografera gatuscener, personer osv. Fotogr. tidskr. 1891, s. 19. Handmomentapparater, s. k. detektivkameror. Roosval Schmidt 81 (1896). 2 NF (1906). —
(I) -KOMMISSARIE~00200. VL 1899, nr 289, s. 3. SDS 1901, nr 34, s. 2. —
(I) -KONSTAPEL~020. En detektivkonstapel .. har funnit sig föranlåten att anhålla en person och förer honom då till polishuset och in i detektiva afdelningen. Lundin N. Sthm 545 (1889). PT 1909, nr 289 B, s. 1. —
(I) -MEKANISM~002. [jfr eng. detector lock] mekanism (vanl. en fjäder, s. k. upptäckare) i vissa säkerhetslås, kombinationslås, som gm att kvarhålla vissa låsdelar, hvilka på orätt sätt påverkats af en falsk nyckel, i orätt läge hindrar låsets öppnande o. angifver att ett öppningsförsök ägt rum. Steffen Britt. ströft. 177 (1895). —
(I) -POLIS~02. jfr DETEKTIV II 2. AB 1869, nr 286, s. 2. Stockholm 1: 279 (1897). —
(II 1) -ROMAN~02. roman som handlar om sensationella l. hemlighetsfulla brott o. dessas upptäckande; jfr -SKÅDESPEL. (Conan Doyle) fortsätter den af Poe skapade detektivromanen. 2 NF 6: 788 (1906). PT 1909, nr 106 A, s. 3. —
(II 1) -SKÅDESPEL~002, äfv. ~200. jfr -ROMAN. PT 1909, nr 106 A, s. 3. —
(I) -STATION~02. jfr DETEKTIV II 2. PT 1909, nr 163 A, s. 2.

 

Spalt D 1103 band 6, 1911

Webbansvarig