| Publicerad 1911 | Lämna synpunkter |
DEVIS devi4s (devi´s Weste), sbst.1, r. l. m. (m. Sahlstedt Sinnebildsk. 19 (1758), Dalin (1850), Kindblad (1868)); best. -en; pl. -er.
1) [jfr liknande anv. i t., eng. o. fr.] (numera knappast br.; jfr dock c) symbolisk l. allegorisk framställning i åskådlig form, sinnebild, i sht med inbegripande af förklarande inskription (jfr 2); jfr EMBLEM. På ömse sijdor om Theatren (dvs. skådebanan, scenen) woro 4. deviser och 4. Inscriptioner .. (Andra) Devisen. På et hedniskt Altar låg den Gordianiske Knuten sönder huggen af et Leijon, som förde et Swärd, där öfwer war skrifwit: Impia fœdera solvit. Stenbock Glädie spel a 2 b (1701). (En kanon) hwar på Devisen är: Pallas sittiande på ett Stycke (dvs. en kanon) med andra gewär i kring, och en brinnande Granat i handen, hwar öfwer står, Mihi Obedit Orbis. Grundell Artill. 69 (1705). Ars Emblematica, konsten at smida Deviser, eller tecka Sin-bilder. Rydelius Förn. 23 (1718, 1737). En ritat Pocal med devise och lååck .. 4. st: större ritade Vinglas med deviser. Bouppteckn. i Ågerups arkiv 1744. Nordenflycht QT 1746—1747, s. 9. Sahlstedt Sinnebildsk. 12 (1758). (Invånarna på Tana pryda sig genom att) på bröstet eller öfre delen af armen inrista eller inbränna ett slags devis i form af ett blad eller en fisk. Westermarck Äkt. 185 (1893; efter eng. device). — särsk.
a) (†) i förb. föra (ngt) i devis. Den 36 pundige Fält-Carthaunen .., hwilken förer i Divise en dunderblixt, med öfwerskrifft: Ne fren, ne tempo, nec retineor, nec moram patior. Grundell Artill. 68 (1705).
b) om (symbolisk) bild till firande af en fest l. festlig tilldragelse, nästan liktydigt med: transparang. Alla husen (voro) illuminerade, och der ibland de Förmögnares med allehanda Deviser och Sinnebilder. Nordberg K. XII 1: 148 (1740). Några karmar til diviser, som vid illumination varit brukade. Verif. t. Växiö gymn. räkensk. 1742, s. 206. De många vackra Deviser och Inscriptioner, som här i Stockholm syntes vid Hennes Maj:ts Drottningens Kyrkotagning. SP 1779, s. 99. Illumination, allegoriska deviser till nedsättande af Rikets ständer och den svenska Nationen. Fersen Hist. skr. 4: 233 (c. 1790). En Devise .. som föreställte Solen, jämte Jorden .. med påskrift: Alma luce adest Exspectatus. Alopæus Borgå gymn. 202 (1807).
c) [jfr motsv. anv. i eng.] (fullt br.) herald. märke användt i stället för vapensköld å underordnade personers kläder l. å andra föremål till att beteckna husbonden l. ägaren.
Anm. Den bet. hos ordet som Serenius (1734) synes afse, då han öfversätter eng. devise (ä. skrifning för device) med ’sammansättningen af en målning, divis, designatio’ har för öfrigt ej anträffats i sv.
2) [jfr motsv. anv. i t. o. fr.] om förtydligande l. supplerande l. förklarande inskription l. (kortare) text, ofta bestående af en (gängse l. fritt uppfunnen) sentens, en aforism l. ett tänkespråk o. d.; jfr BISKRIFT 1 o. ÖFVERSKRIFT.
a) (numera föga br.; jfr dock slutet) om inskription (osv.) till en sinnebildlig framställning (se 1) l. föremål med symbolisk uppgift; i fråga om text till ett verk inom bildande konst utan skarp gräns öfvergående i b. (Fanor o. standar visa ofta fritt uppfunna figurer osv.) til .. at vpwäckia the sina .. til enighet … Såsom när en fahna förer twenne knäpta händer medh en device, eller minnes-språk ther öfwer. Isogæus Segerskiöld 415 (c. 1700). I stället för Devis i vignings-ringen har jag satt den tiden som jag lycktade fria (Anno Amoris Trigesimo primo). Kling Spectator Bb 1 b (1735). A. Gedda i 1 VittAH 3: 4 (1775, 1780). Öfver (äre-)porten .. är följande svenska divise: Åt Alexander den förste, Upplysningens, Lagarnas, Finlands Beskyddare. C. E. Alopæus (1809) i Ur Finl. hist. 123. På den andra transparenten .. kommer den barbariska gudinnan Skåne, med sitt tupphufvud på skölden och en svensk devis, att föreställas i Lebensgrösse. Tegnér 5: 290 (1822). Hagberg Shaksp. 12: 388 (1851; eng. poesy). (V. Rydbergs dikt Psyke) är tillkommen rent tillfälligt såsom deviser till några målningar ur Psychesagan. Warburg Rydberg 2: 399 (1900). — särsk. (fullt br.) i fråga om en viss sällskapslek, vid hvilken förutsättningen för det roande ligger däri att (den beskrifna) ’taflan’ får en förklarande text som från början alls ej är beräknad för den (i det att hvarje deltagare får ’taflan’ meddelad från grannen på den ena sidan, den därtill hörande texten från grannen på den andra); särsk. i benämningen på ifrågavarande lek. Leka taflor och deviser. Ge taflor och deviser. Lekar o. nöjen 7 (1848). Sedan en hvar af sällskapet sålunda erhållit såväl en tafla som en devis, (skola) deltagarne, hvar efter annan, högt uppsäga sin tafla med dithörande devis. Den trefl. arrangören 4 (1877).
b) (mindre br.) om inskription (osv.) som angifver l. åtm. anspelar på innebörden, uppgiften l. syftet hos ngt konkret föremål i allm. (äfv. inom bildande konst) l. hos en skrift (l. del däraf); ofta, utan nödvändigt l. tydligt innehållssammanhang med det konkreta föremålet (konstverket, skriften osv.), bl. ersättande namnsedel (vid anonym täflan); motto; jfr VALSPRÅK. Inpromptu, när Hans Excellence, RiksRådet Gref Jacob Cronstedt blef Riddare och Commendeur af Kongl. Maj:ts Orden. Devis: Mihi cura futuri. Nordenflycht QT 1748—50, s. 53 (i anslutning till grefve C:s likalydande valspråk som serafimerriddare); jfr 3 c. GT 1788, nr 12, s. 4. Jag medskickar nu ett och annat. .. Förtjenar det insändas, så insänd det, och det med samma devis som i sista namnsedeln. C. Livijn (1803) hos Hjärne Dag. f. drabbn. 20. Jag tog af mina kaffe- och sockerpenningar .. en riksdaler banko .. och gaf åt grekerna. En devis medföljde, så lydande: ”Af en tioårig gosse, som älskar grekerna och friheten.” Svedelius Förfl. lif 52 (1887). Den rubrik, vi givit föreliggande skrift, är menad såsom en devis, ett mål. Hammer o. Wallgren Intressemetod 4 (1906). (Den eng. skalden) Dowsons vers med deras högtidliga latinska deviser. Österling Män. o. landsk. 177 (1910).
c) (föga br.) om mindre direkt supplerande inskription (osv.), närmande sig 3. En stor tafla som föreställer Christi blodsvett i örtagården, med någre deviser deromkring. Bidr. t. känn. af Finl. natur o. folk 38: 111 (c. 1750). Man brukade på gamla målningar anbringa deviser vid munnen på menniskofigurerna. Hagberg Shaksp. 6: 415 (1849).
3) om fristående (urspr. på ngt föremål anbragt) sats l. mening innehållande en (vanl. moralisk) sanning l. uppmaning: tänkespråk; särsk. kort lefnadsregel, valspråk; jfr TÄNKESPRÅKS-DEVIS; äfv.: kort språk, tjänande som ett enande igenkänningstecken för parti, samfund o. d. Disken kring Altaret (i Flistads kyrka) är med Bibliska deviser sirad. A. Luth i Sv. Merc. 1761, s. 408. På väggarne (i gästgifvargården) lästes namn och deviser af de Resande, som här passerat. Zetterstedt Resa 1: 139 (1822). Taga n(å)g(o)t till devis. Linder o. Walberg (1862). Hvitmålade träkolonnader, där .. tusen besökande klottrat namn och deviser. Hallström Skepn. 278 (1910). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] i sht herald. (tänke)språk (osv.) anbragt på l. hörande till sköldemärke l. vapen(sköld); särsk. om den på ett band under l. öfver själfva vapnet anbragta inskriften (äfv. om bandet jämte inskriften: språkband); sedan äfv. om själfva sentensen (osv.) i o. för sig; jfr DEVIS-SKRIFT; stundom (o. väl urspr.) stående i ett visst inre samband med sköldemärket o. då ofta svårt att bestämdt skilja från 2 a; jfr RIDDAR(E)-DEVIS. En riddare kunde äfven bära sin devis inbroderad på skärpet l. på baneret. Lindfors (1815). Säkert fann du henne, då hon radade perlor eller med guldtråd sydde en Devise för sin fångne Riddare? Stiernstolpe DQ 2: 175 (1818; span. empresa). NF (1879). Cry de guerre .. härskri; ett slags under medeltiden bruklig heraldisk devis, som anbringades på vapen och var ett igenkänningstecken för de kämpande partierna. Därs. 3: 663 (1879). Devisen (i grefliga ätten Aminoffs vapen) på ett hvitt band i svart: ”Nec adversa, nec prospera flectent”. Granfelt Vapenb. 9 (1889). Redan hos forngrekerna förde krigshöfdingarna deviser på sina sköldar. 2 NF (1906). — bildl. Samhällen uppstå i samhället, hvart och ett med sin särskilda devis på skölden. Cronholm Tal 20 (1843). Alltid främst, det var devisen på min ättesköld. Heidenstam Dagar 229 (1905, 1909).
b) (tänke)språk (osv.) i boktryckar- o. bokförläggarmärke o. d. Devisen (i Anders Geists boktryckarmärke) aliis inserviendo consumor [jag går upp i att tjena andra] återfinnes i presidenten grefve C. G. Bielkes Exlibris. Carlander Sv. bibl. 2: 320 (1904).
c) [jfr motsv. anv. i t. o. fr.] (förr) (tänke)-språk (osv.) för en orden i dess helhet (då ofta anbragt på ordenstecknet) l. för enskild ordensmedlem. Ordensteknet (för Riddarna af Eken) skal hafva varit et Rödt Kors på toppen af en Ek, jemte devise: Non timebo millia Me circumdantes. Bethén Ordens- o. riddarehist. 82 (1770). ”Honny soit qui mal y pense” är Strumpebandsordens bekanta devis. Hagberg Shaksp. 11: 396 (1851). NF 15: 764 (1891).
d) [jfr motsv. anv. i t. o. fr.] i utvidgad anv. om en institutions l. en enskild persons valspråk l. lefnadsregel. Omväxling blifver min Devis. Triewald Lärespån 121 (c. 1710; efter La Fontaine: diversité, c’est ma devise). Knorring Vänn. 2: 40 (1835). Det slags theologi, som .. tagit till sin devis detta gamla: ”credo quia absurdum”. Klockhoff E. skr. 116 (1865). Dessa kvinnor som tyckas ha till devis: jag säger som jag tycker och lefver som jag bör! Cederström Halte Eros 31 (1906). Den uppkallan, som Nordiska museet så enkelt och så riktigt ställt som mål och devis: ”Känn dig själf!” A. Bæckström i SvD 1910, nr 208, s. 6.
e) [jfr motsv. anv. i t., (ä.) eng. o. fr.] (numera knappast br.; jfr dock slutet) kort epigrammatisk l. afsiktligt sinnrik dikt, i sht med personlig syftning. Dalin Vitt. 5: 389 (c. 1753). — särsk. (fullt br.) på en pappersremsa skrifvet (skrifven) l. tryckt versifieradt tänkespråk l. annan vers medföljande en i papper inlagd karamell o. d. l. (förr) inbakadt (inbakad) i olika slags bakverk l. konfityr. (Sektern) köpte Confect (i ”sockerståndet”); bevars sådane deviser! jag tror han letat ut dem åt mig enkom; en roade mig bålt, den var så här: Hvad vällust då man purra kan / En gammal knarrig svartsjuk man! SP 1784, nr 2, s. 2. Degkanterna afskäras, en hoprullad devise inlägges, kanten fuktas med vatten, och de passande formarne hopläggas och omlindas. Sjöberg Singstock 324 (1832). Konfekterna voro försedda med lustiga deviser och gåtor, mest på tyska eller franska. Topelius Hert. af Finl. 166 (1850; i skildring af en bal 1741). Vid bordet i hörnet (på julmarknaden), .. der långa karameller lysa med sina kuriösa bilder och sina sinnrika deviser. Levertin Småmynt 30 (1883). Utanpå karamellerna funnos bilder af granna fruntimmer och under stod en devis med försäkran om evig kärlek. Svenson-Graner Ytt. domen 25 (1910). — jfr KARAMELL(S)-, SOCKERBAGAR-DEVIS.
(3 a) -PRYDD~2. (tillfällig ssg) om sköld. Men .. skölden .. / Ah, låna mig en annan, om du kan, / devisprydd eller ej — blott ej lik min! Edgren Tennyson 152 (1902). —
(3 e slutet) -RIM~2. rim af det slag som förekommer i (karamell)deviser; banalt, trivialt rim. SAOL (1900). —
(3 e slutet) -RULLE~20. (förr) rulle (af dragant) hvari en devis instoppats. Grafström Kond. 2 (1892). —
-SKRIFT. (†) särsk. till 3 a. Then florerande Republiqven Holland (har) för sin Devise- eller tänckieskrift, then Romerska Scribentens härliga språck: .. genom enighet wäxer thet lilla. Isogæus Segerskiöld 348 (c. 1700). —
Spalt D 1124 band 6, 1911