Publicerad 1912   Lämna synpunkter
DIAMANT- di1aman3t~, sbst.2, i ssgr
Etymologi
[efter eng. diamond, hvilket enl. uppgift ss. namn på en plommonsort (se DIAMANT-PLOMMON nedan) härleder sig från namnet på dennas första odlare, en viss Diamond. Sedan benämningen i andra språk upptagits i form af en ssg med diamant-, har måhända denna i ngt af dessa gifvit upphof åt namnet på päronsorten (se DIAMANT-PÄRON)]
trädg. i vissa ssgr ss. namn på fruktsorter.
Ssgr: DIAMANT-PLOMMON103~20. [liksom t. diamantpflaume efter eng. diamond; se för öfr. ofvan] benämning på en viss plommonsort med frukter, som äro stora, aflånga, svartblå o. hafva groft kött. Mansa Trädg.-kat. 76 (1852). Eneroth Pom. 2: 307 (1866). G. Lind i LAHT 1902, s. 317. —
-PÄRON~20. [jfr d. diamantpære, eng. diamant (sannol. upptaget ur annat språk); se för öfr. ofvan] dels benämning på en viss päronsort med frukter, som äro plattrundt kägelformade o. hastigt afsmalnande mot stjälken, äfv. kallad Gansels bergamott, dels i förb. Göteborgs diamantpäron, benämning på en i sht i västra Sv. förekommande päronsort med frukter, som äro medelstora l. stora, kägelformade, gulgröna, äfv. kallad Östadspäron. Mansa Trädg.-katekes 76 (1852; i ssgn Vinter Diamant päron). Åhlén Bl. Pom. skatter 2: 149 (1903).

 

Spalt D 1209 band 6, 1912

Webbansvarig