Publicerad 1912   Lämna synpunkter
DIFTERIT dif1teri4t, r.; best. -en; pl. (om olika former, epidemier o. d.) -er; numera sällan (med latiniserad form) DIFTERITIS dif1teri4tis, r.; i best. anv. utan böjningsändelse.
Ordformer
(tidigast skrifvet -pht-)
Etymologi
[jfr t. o. eng. (med latiniserad form) diphtheritis; af fr. diphthérite, infördt ss. vetenskaplig benämning 1821 af P. Bretonneau, som, med tanke på de vid sjukdomen uppkommande hinnorna l. ’skinnen’ (de ’falska membranerna’), bildat ordet af gr. διφϑέρα l. διφϑερίς, djurhud, skinn, o. den i medicinska sjukdomsbeteckningar vanliga ändelsen -it (-ite) (jfr t. ex. BRONKIT, LARYNGIT, MENINGIT); år 1855 utbytte han emellertid ordet mot diphthérie (se DIFTERI), helt visst med anledning däraf att grundordet till ett dylikt afledt sjukdomsnamn på -it eljest (ss. t. ex. i de nyss ofvan anförda orden) brukar beteckna den kroppsdel l. det organ o. d. hvarest sjukdomen i fråga har sitt säte]
(numera föga br.) med. difteri. Den af Bretonneau i nyare tider beskrifna Diphteritis. P. E. Gellerstedt i Hygiea 1843, s. 578. Stadsläkaren Netzler i Helsingborg har under der gängse diphteritis fortfarande funnit nytta af klorzinklösning till gurgelvatten och mixtur. Därs. 1856, s. 372. Difterit i svalg, näsa och luftstrupe. Därs. 1860, s. 632. Strindberg Fagervik 264 (1902: difterit).
Ssgr (numera föga br.): DIFTERIT-103~, numera sällan DIFTERITIS-1030~ -EPIDEMI~0002 l. ~0102, resp. ~1002 l. ~0102. difteriepidemi. Difterit-epidemien inom Falu stad. Hygiea 1863, s. 37. —
-FALL~2. difterifall. F. E. v. Sydow i Hygiea 1864, s. 358 (: difterit-). —
-SJUK~2. (difteritis- F. E. v. Sydow i Hygiea 1864, s. 358) difterisjuk. Difteritsjuka personer. M. Malmberg i Hygiea 1866, s. 369.

 

Spalt D 1267 band 6, 1912

Webbansvarig