Publicerad 1912   Lämna synpunkter
DIKOTOM dik1otå4m l. di1-, l. -åt-, adj.; adv. -T.
Ordformer
(dicho- Gynther)
Etymologi
[jfr t. dichotom, fr. dichotome, lat. dichotomos (om månen), af gr. διχότομος, halfverad, delad, af διχο– (ssgsform till δίχα, adv.), tvåfaldig, tvåfaldigt delad (jfr DI-), o. stammen i τέμνειν, skära (jfr TOM, sbst., samt ANATOMI, ATOM)]
dikotomisk. — särsk.
1) (knappast br.) astr. = DIKOTOMISK 1. Dichotom, till hälften synlig (om månen). Gynther Conv.-handlex. (1846).
2) bot. = DIKOTOMISK 3. Gynther Conv.-handlex. (1846). Dikotom förgrening (äkta gaffelgrening) .. uppstår därigenom, att tillväxtpunkten delar sig i två nya. Rosendahl Bot. 3 (1902).

 

Spalt D 1314 band 6, 1912

Webbansvarig