Publicerad 1912   Lämna synpunkter
DIKOTYL dik1oty4l l. di1-, l. -å-, sbst., r.; best. -en, stundom -n; pl. -er; l. adj.; adv. -T.
Etymologi
[af t. dikotyle, sbst., o. dikotyl, adj. Se för öfr. den etymologiska afdelningen under DIKOTYLEDON, sbst.]
bot. = DIKOTYLEDON.
I. sbst. = DIKOTYLEDON, sbst. Areschoug Bladets anat. 1 (1878). Bidrag till kännedomen om primära barken hos vedartade dikotyler. H. Tedin (1891; boktitel). Ahlfvengren Compositéstammens anat. byggn. 41 (1896).
II. adj. = DIKOTYLEDON, adj. De dikotyla, vedartade växterna. Areschoug Bladets anat. 6 (1878). Den dicotyla stammen. Neuman Bast o. sklerenchym 1 (1881). Dikotyla jordstammar. N. Hj. Nilsson (1885; boktitel).

 

Spalt D 1315 band 6, 1912

Webbansvarig