Publicerad 1914   Lämna synpunkter
DILETTANTERA dil1etante4ra l. di1-, l. -ät-, l. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[afl. af DILETTANT, sbst.; jfr eng. dilettantize]
(föga br.) vara l. visa sig verksam (dikta, måla osv.) ss. dilettant; jfr DILETTERA. (Runebergs kritik hade hos Tegnér) upptäckt endast en dilettanterande förmåga. Cygnæus 3: 215 (1837); jfr första språkprofvet från Runeberg under DILETTERA. Hedvig Elisabeth Charlotta .. hade ett verkligt konstsinne. Hon dilettanterade sjelf som miniatyrist. Levertin Lafr. 117 (1899). Hellström Kring en kvinna 39 (1914).

 

Spalt D 1378 band 6, 1914

Webbansvarig