Publicerad 1915   Lämna synpunkter
DINKEL diŋ4kel, r. l. m.; best. -n.
Ordformer
(dimkel Cellarius Lib. mem. (1729; under far: dimkelkorn; säkerligen tryckfel))
Etymologi
[af t. dinkel, m., mht. dinkel, fht. dinkil, af ovisst urspr. Sädesslaget i fråga synes hufvudsakligen odlas i sydvästra Tyskland]
(föga br.) benämning på en viss (i Sv. ej odlad) hvetesort, Triticum Spelta Lin., med spröd axspindel o. längre, inom agnskalen hårdt fastsittande korn; spält; jfr DINKEL-HVETE, DINKEL-KORN. Synnerberg (1815). Vinter-spelt eller ”dinkel” odlades .. å Ultuna experimentalfält år 1863 och under flere följande år, hvarvid fullmogen skörd erhölls. C. E. Bergstrand hos Koêrsner Prakt. handb. 1: 410 (1886). Spelten eller dinkeln (Triticum Spelta), ett med vårt vanliga hvete så väl botaniskt nära beslägtadt som i praktiken likstäldt sädesslag. N. H. Nilsson i Sv. utsädesfören. tidskr. 1902, s. 142.
Ssgr: DINKEL-HVETE30~20. [jfr t. dinkelweizen] (föga br.) = DINKEL. Nisbeth Handelslex. (1867). —
-KORN. [jfr t. dinkelkorn, Hordeum zeocriton] (†) = DINKEL. (Lat.) Far (sv.) dinkelkorn. Var. rer. 42 (1538). Spelt, (dinckelkorn). Schroderus Comenius 127 (1639). (Lat.) Far .. (sv.) Dinkelkorn, reent och stridt korn. Lex. Linc. (1640).

 

Spalt D 1455 band 6, 1915

Webbansvarig