Publicerad 1916   Lämna synpunkter
DISCESSUS disäs3us2, r. (m. Lundell); i best. anv. utan slutart.
Etymologi
[af lat. discessus, till discedere, gå åtskils, af dis-, itu, isär, åtskils (jfr DI-), o. cedere, gå, vika (se CEDERA). Lat. discessus har ej uppvisats i den speciella sv. bet. Däremot användes i lat. en annan afl. af discedere : discessio (hvaraf t., (ä.) eng. o. fr. discession) om voteringssätt (per discessionem) i senaten. Med afs. på växlingen jfr PROCESS (lat. processus) som förr kunde användas i samma bet. som PROCESSION].
tillvägagående vid öppen omröstning (med enkel pluralitet) hvarvid ja-röstande o. nej-röstande gå till skilda delar af lokalen till snabbt o. tydligt ådagaläggande af hvilken mening som flertalet understödjer (ngt som i tvifvelaktiga fall får konstateras gm räkning af antalet inom grupperna); i sht i fråga om förhandlingssättet i studentföreningar o. d. Stadg. f. Kalmar nat. i Upsala 12 (1879). Svenson Om öfverläggn. o. besl. 12 (1889). Öppen omröstning företages genom discessus. Stadg. f. Norrlands nat. 10 (1897). Beslut i alla förefallande ärenden fattas, där ej annorlunda är stadgat, genom acklamation. Begäres omröstning, skall sådan anställas förmedelst discessus, såvida ej sluten votering påyrkas. Uppl. nat. stadg. 10 (1908). jfr Törnebladh Handledn. 47 (1890, 1908).

 

Spalt D 1514 band 6, 1916

Webbansvarig