| Publicerad 1916 | Lämna synpunkter |
DISCIPLINARISK dis1iplina4risk, äfv. diʃ1i-, l. disip1li- resp. diʃip1li- (dissiplinàrissk Dalin), adj.; adv. -T.
(icke i militärt fackspr.) = DISCIPLINÄR. Det disciplinariska straff som (de akademiska) konstitutionerna berättiga. Geijer I. 4: 52 (1822); jfr DISCIPLINÄR-STRAFF. (Hedrén) blefve .. en vida bättre biskop än jag, nämligen för kyrkotukten och det disciplinariska. Tegnér 5: 435 (1825). Låt vara att (tvångs-)tillförordnandet af v. pastor icke är ett disciplinariskt mål utan ett judicielt, .. så … Dens. Bref t. Wingård 19 (1831). Det (dvs. sången) gick .. så disciplinariskt och korrekt, att det tydligt påminde om en dugtig korpral i sångexercisen. Almqvist Kap. 23 (1838). Att man af de gamla språkens studium gör ett slags disciplinarisk tvångströja. C. E. Zedritz i Frey 1843, s. 374. Olika principer i disciplinariskt hänseende. J. Arrhenius Därs. 1845, s. 62. De disciplinariska stadganden, som följas vid nya elementarskolan i Stockholm. P. N. Ekman Därs. 1850, s. 19. Disciplinarisk förmåga. Santesson Nat. 110 (1880). Genom sina strängt disciplinariska former bidraga .. (militäröfningarna vid läroverken) i hög grad till .. väckande af uppmärksamhet och sjelfbeherskning. G. Nyblæus i Verdandi 1884, s. 268. De disciplinariska föreskrifterna (vid riddarakademierna) ingrepo i de unga männens hela lif. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 169 (1898).
Spalt D 1523 band 6, 1916