Publicerad 1916   Lämna synpunkter
DISKONTERBAR dis1konte4r~ba1r, äfv. (i sht i Sveal.) 103~2, adj.
Etymologi
[jfr t. diskontierbar]
bankv. om växel l. annan lånehandling: som kan diskonteras; jfr DISKONTABEL, DISKONT-GILL. Vilkoret för försäljningen är att köparen .. för någon del af köpeskillingen ställer fullgod, diskonterbar säkerhet. SD(L) 1895, nr 325, s. 2. Snellman o. Osterman (1903).

 

Spalt D 1569 band 6, 1916

Webbansvarig