| Publicerad 1916 | Lämna synpunkter |
DISKURRERA dis1kure4ra, i Sveal. äfv. -e3ra2 (discure´ra Weste; ∪ ∪ ‵ ∪ L. M. Enberg i Försl. t. SAOB (1850)), v. -ade (ipf. -erte, i Finl., numera knappast br., Sigfridi H 8 a (1619: Tå discurert han wijdare fort); jfr R. Nordenstreng i Förh. o. upps. 16: 57 (1903)). vbalsbst. -ANDE, -ING (†, RARP 1: 170 (1632), Ekblad (1764)); jfr DISKURS, DISKURSION.
1) [jfr motsv. anv. i ä. t., eng. o. fr.] (†) orda (fram o. tillbaka), yttra sig l. tala utförligt; resonera (om ngt); äfv. tr.: dryfta (ngt); jfr DISKURS 2. Sigfridi H 8 a (1619). Icke dess mindre kan inthet skada, att I ännu uti edert svaar discourrera öfver kopparhandelen. Oxenst. brefv. 1: 270 (1625). Effter många discureringer (på riddarhuset) Frågede Axell Banner (efter deras slutliga mening). RARP 1: 170 (1632). Discourera, tala vtförligen om en sak. Swedberg Schibb. 265 (1716). Philologia. Hvilket namn betyder så myket som en färdighet til at discourrera, eller snacka om allahanda lärda saker. Rydelius Förn. 25 (1718, 1737). (Svensken) är .. en monologisk natur, hvadan .. (han) också .. i umgänget mera discurrerar än samtalar. Hammarsköld Sv. vitt. 1: 138 (1818). H. M:t öfvergick med sin vanliga talegåfva till andra ämnen och diskurerade, efter sin vana, hela kompassen igenom. Tegnér 6: 144 (1830). Nog fins väl .. / .. herrar .., som kunna diskurera / Så vidt och bredt och så i ogjordt väder / Som denne Gonzalo. Hagberg Shaksp. 11: 328 (1851).
2) [jfr motsv. anv. i d., ä. holl., ä. t., eng. o. fr.] (numera mindre br.) om meningsbyte mellan två l. flera personer, ofta med bibegrepp af att samtalsämnena utförligt o. vidlyftigt behandlas, olika synpunkter o. möjligheter skärskådas osv.: samtala, resonera; språka, prata (med ngn om ngt); jfr DISKURS 2 b. Om det Danske förbundet discourrerade jag medh .. (Barnevelt) lenge bådhe pro et contra. Oxenst. brefv. 10: 209 (1617). (Lars Lapp) vill hafua hollit medh hästarna .., emedan captein med henne Karin uthi skogen discurerat hafuer. Bidr. t. Hfors hist. 1: 225 (1637). En gammal Man .. discourerade med sin vän, om de allehanda slags äfventyr, som de med hvar andra haft i sin Ungdom. Kling Spectator Pp 3 b (1735). Eftermiddagen (tillbringas af de förnämare) under discourerande i en Sopha, eller sittjande vid et spelbord. P. J. Bergius i VetAH 1762, s. 9. Gubbarna slamra och stolt discurera / Än om ett kyrktorn och än om en qvast. Bellman 3: 112 (1790). Tegnér lästes vid kakelugnselden, mycket diskurrerades, och Afzelii favoritämne, resorna i Tyskland, kommo åter å bane. Törneros Bref 10 (1823; Bergströms uppl.). Dalin (1850). NF (1880). — särsk. (†) om öfverläggning (under parlamentariska former) i rådplägande församling: öfverlägga (om ngt); diskutera, debattera (ngt l. om ngt); jfr DISKURS 2 c. Derom (dvs. om utskrifningen) discureredes (på riddarhuset) en lång stund pro et contra. RARP 1: 98 (1629). Sådane voces (dvs. uttalanden) .. kunna vara hörde och discurrerade, men aldrig af ded värde håldne, at the äre inprotocollerade vordne. RARP 9: 196 (1664). Först discurrerades och sedan voterades. Därs. 211. Om .. (krigskommissariens) Relation (om fältslaget vid Poltava) discurerades i Cantzlij-Collegio. Benzelstierna Cens.-journ. 3 (1737).
Särskild förbindelse:
Spalt D 1579 band 6, 1916