Publicerad 1916 | Lämna synpunkter |
DISSIDENT dis1idän4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
i sht i pl.
a) i fråga om polska förh.: benämning på de personer som icke bekänna sig till den romerskt-katolska kyrkan (jfr anm. ofvan). G. J. Ehrensvärd Dagb. 1: 314 (1779). På Landtdagen i Sroda (hade) en Dissident blifvit vald, hvilket ej händt på hundrade år. GT 1788, nr 120, s. 1. Kindblad Allm. hist. 173 (1833). (De polska) Dissidenterna yrkade, i förtröstan på Gustaf Adolfs vapen, likhet i religiösa och politiska rättigheter. Geijer II. 4: 273 (1836). Andersson Frem. ord (1845, 1857). T. Säve hos Wallis Verldsh. 5: 329 (1878).
b) i fråga om eng.-skotska förh., = DISSENTER a. Dissidenternas (försök) för at få test- och corporations-acterna återkallade. Litt.-tidn. 1797, s. 274. Af främmande religionsbekännare finnas (i London) omkr. .. 550,000 protestantiska dissidenter .. (1903). 2 NF 16: 1062 (1912).
c) (numera föga br.) i utvidgad anv. om personer som hysa afvikande åsikter, som bekänna sig till en (religiös, filosofisk l. politisk) lära l. doktrin l. åsikt som skiljer sig från den af pluraliteten godtagna. Dissidenters förespråkare emot Catholiqver. Posten 1769, s. 392. (Insändaren) ser icke hvarföre Theologien skall ensam äga det prerogativet att ikläda sina Dissidenter .. (kättare-)namn. Polyfem I. 48: 3 (1810). Ekbohrn Främ. ord (1868, 1878; äfv. i den postuma uppl. 1904). Kôersner Polit. handlex. (1883).
d) benämning på den fraktion af hattpartiet som vid 1769—1770 års riksdag fronderade mot partiet o. uppträdde med eget program, särsk. i finansfrågan. Malmström Hist. 6: 158 (1877). L. Stavenow i Sv:s hist. 7: 331 (1903).
Spalt D 1643 band 6, 1916