| Publicerad 1918 | Lämna synpunkter |
DISTRAKTION dis1trakʃω4n (distracktschón Dalin), r. (f. Lindfors (1815), Dalin (1850)); best. -en, hvard. i norra o. mellersta Sv. äfv. =; pl. -er.
vbalsbst. till DISTRAHERA.
1) [jfr motsv. anv. i t., ä. eng., fr. o. lat.] (†) motsv. DISTRAHERA 1: söndring, splittring osv. Prästerskapet må lära och underwijsa på eenehanda sett ..; eliest går man så i distraction, att man inthet weet hwart een stannar. RARP V. 1: 226 (1654). Jag .. (har) funnit .. dessa hål (i preparatet) nog reguliera, för att vara en fölgd af rupturer och distractioner. Florman Bref t. Retzius 36 (1829).
2) (†) mat. motsv. DISTRAHERA 2: ’distraherad’ del af ett tal. Agrelius Kort underv. 210 (1655; uttr. kvarstår i sista uppl. 1798).
3) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] (numera mindre br.) motsv. DISTRAHERA 4: splittring l. afledande af intresset l. uppmärksamheten (hvilket inverkar störande på ens arbete l. förehafvande); äfv.: sysselsättning l. omsorg som splittrar uppmärksamheten l. hindrar l. stör ngn i hans förehafvande. Jag .. har under största buller skrifvit dessa raderne, då man hållit på inpacka och föra ombord våra saker; derföre är det så illa skrifvit, som det kan vara under så stor distraction. J. J. Björnståhl (1770) hos Linné Bref I. 3: 238. Tilltagande år, mångfaldiga bekymmer och distraktioner hindra mig sjelf att så som jag önskade sysselsätta mig med poesien. Tegnér 6: 147 (1830). Distraktionerna i garnisonen medgåfvo icke läsning. Wingård Minnen 1: 16 (1846). K. H. Sohlberg i Verdandi 1886, s. 248. — särsk. [jfr DISTRAHERA 4 slutet] (föga br.) med prep. från. Sådana distraktioner från arbetet, som kunna medfölja (officersvolontärskolans) förläggning i stad. PT 1911, nr 184 A, s. 3.
4) [jfr motsv. anv. i holl., t. o. fr.] brist på ihärdig uppmärksamhet, oförmåga att hålla tankarna l. uppmärksamheten samlad(e) på hvad som förehafves; egenskap(en) l. förhållande(t) att vara tankspridd (disträ), tankspriddhet, förströddhet; äfv. mer l. mindre konkret: fall l. anfall af tankspriddhet; yttring af tankspriddhet. I l. af ren, pur distraktion. Han går i lärda distraktioner. Dalin Arg. 2: 363 (1734, 1754). Flickan började få små distraktioner, suckade ofta och såg ledsen ut. Wetterstedt Mutanders ungdomshänd. 184 (1832). (Han) tog .. nyckelknippan, som hans mor glömt efter sig (en hos henne rätt ovanlig distraktion). Almqvist Am. H. 1: 96 (1840). De lärdes distraktioner. Hellstenius Ant. om utl. bibl. 73 (1868, 1877). Han tog i distraktion fyra aptitsupar å rad. Hedenstierna Fru W. 204 (1890). De distraktioner .. (i fråga om elegans o. prydlighet), som Geijer .. icke var alldeles fri från. Dahlgren 2 Ransäter 132 (1907). — i numera knappast br. förb. (Intet) förloras af .. (sakramentens) kraft, fastän persona administrans fölle under förrättningen uti en syndig distraction. Rydén Pontoppidan Colleg. past. 335 (1766). Jag hade distraktioner vid middagen .. (och) fick derför pikar af (min man). Bremer Grann. 2: 214 (1837). (Hertha) förekom Yngve .. så .. skön, att han stundom fick starka distraktioner och alldeles glömde att svara på direktörens frågor. Dens. Hertha 353 (1856).
5) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] motsv. DISTRAHERA 6: förströelse (i sht från ngt ledsamt, obehagligt l. alltför ansträngande); förr äfv. allmännare: nöje, förnöjelse, tidsfördrif; jfr DISSIPATION 2. Dalin Vitt. 6: 100 (c. 1755). Mera til Läsarens Distraction, än til någon särdeles upbyggelig Tilökning af des Bibliographiske Kunskaper, vil man här meddela en Förtekning på några .. Arbeten. N. lärda tidn. 1774, s. 393. Resan skaffade honom distraktion. Dalin (1850).
Spalt D 1675 band 7, 1918