| Publicerad 1918 | Lämna synpunkter |
DISTRIBUTÖR dis1tribɯtö4r, äfv. -u-, l. -œ4r, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 r. l. m.; best. -en, äfv. -n; pl. -er.
1) [jfr motsv. anv. i t. o. fr.] motsv. DISTRIBUERA 1: person som distribuerar; jfr DISTRIBUENT, DISTRIBUTOR 1. Pfeiffer (1837). Ekbohrn Främ. ord (1904). — jfr BRÖD-, MJÖLK-, TIDNINGS-DISTRIBUTÖR. — särsk. bokhandel. distribuent. Intelligensbl. f. sv. bokh. 1853, nr 8-9, s. 6. Sortimentaren 1910, s. 11.
2) [jfr motsv. anv. i fr.] tekn. motsv. DISTRIBUERA 2: benämning på hvarjehanda särskildt konstruerade apparater l. maskindelar osv. genom hvilka en massa, en kraft, en rörelse o. d. fördelas öfver en yta, på flera håll l. i flera riktningar osv.; jfr DISTRIBUTOR 2. Tekn. tidn. 1871, s. 5 (om apparat för förmedling af sädens tillopp till stenarna i en kvarn). Tekn. tidskr. 1888, s. 72 (om ställning för fördelning af kraft till sågar i ett stenbrott).
Spalt D 1679 band 7, 1918