Publicerad 1918   Lämna synpunkter
DJUNK djuŋ4k, stundom juŋ4k l. dʃuŋ4k (med afs. på uttalet af dj jfr anm. vid DJUP, sbst.) l. DJONK djoŋ4k, stundom joŋ4k l. dʃoŋ4k osv. (dsjå´nngk Dalin), r. l. m. (Dalin (1853)); best. -en; pl. -er (Ödmann Andersen 70 (1796)) l. -ar (Siam 45 (1675)).
Ordformer
(djunk Nyblom Österut 136 (1908); djonk Nordenskiöld Periplus 132 (1897); dschunk Ekbohrn Främ. ord (1904); dschonk Kiellman-Göranson Kina 192 (1860). junk Dalman Sjölex. (1765); junckar (pl.) Siam 45 (1675); jonk AB 1845, nr 132, s. 2, Svensén Jorden 262 (1886); jonkare (pl.) Osbeck Resa 127 (1751, 1757); yonk Pfeiffer (1837), Dalin (1853), Ekbohrn Främ. ord (1868))
Etymologi
[jfr t. dschonke, dschunke, eng. junk, holl. jonk, fr. joncque, port. junco. Ordet, som för Europa tidigast är uppvisadt i italienaren Odoricos reseberättelse (1330) (: aliam navim nomine Zuncum, anv. om kines. fartyg), o. som i arab. litteratur redan c. 1300 omtalas ss. kinesisk benämning på i Kina bruklig, större farkost, synes icke desto mindre ej vara af kinesiskt urspr., utan härstamma från fornjavanska djaong. Se Yule & Burnell HobsonJobson samt H. Kern i Tijdschr. voor nederl. taal- en letterk. 25: 160 (1906)]
benämning på ett inhemskt (ostindiskt l. numera snarast) kinesiskt fartyg, försedt med högt uppskjutande för- o. akterstäf, flat botten utan köl, sänkbart styre o. vanligen tre master med tunga fyrkantiga, af mattor förfärdigade, på bamburör utspända segel. Siamerne hafwa sijn Näring .. uthaff .. Fahrande och Fiskande, med Junckar, Barckar och Pråmar. Siam 45 (1675). Jonkare .. äro .. (kinesernas) störra fartyg, vid pass 100 alnar långa och 10 alnar breda. Osbeck Resa 127 (1751, 1757). Djunker med rödaktiga segel. Nyblom Österut 136 (1908). Djunkerna, vilka i många tiotusental sedan urminnes tider besörja varufrakten och samfärdseln på den stora floden (Jang-tsekiang). Hedin Fr. pol t. pol 1: 356 (1911).

 

Spalt D 1726 band 7, 1918

Webbansvarig