Publicerad 1920   Lämna synpunkter
DO då4, n. oböjl.
Etymologi
[liksom eng. o. fr. do af it. do, hvilket för sin större sångbarhets skull blifvit insatt (af G. B. Doni († 1669), enl. uppgift) i solmisationsskalor i st. f. ut (se UT mus.); jfr FA]
mus. förr vid solmisation använd benämning på tonen c, ut; vid undervisning l. öfning i sång enl. den s. k. solfametoden benämning på grundtonen, tonikan, i hvilken durtonart som helst. Anagrius Holberg 11 (1756). För den beskedliga Herr Crälius sjöng jag: do-re-mi-fa-sol-la-si. Knorring Illus. 83 (1836). Hallberg Handb. f. underv. i sång 2: 4 (1868).

 

Spalt D 1833 band 7, 1920

Webbansvarig