Publicerad 1920   Lämna synpunkter
DOFHJORT då3v~jωr2t, äfv. ~jω2rt, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(dof- Linné Ungd. 2: 376 (1735) osv. dåf- Weste (1807), Dalin (1850; med hänv. till dof-). dåfwe- Ordn. o. taxa vppå lille tullen 1638, s. A 4 b. — dåå- Phrygius, Spegel Guds verk 232 (1685). — dåg- RP; dog- Carl XI (1695) i Tidskr. f. hästv. 1832, s. 224; dogg- Ehrencrona (c. 1730; under hiort), Tuneld)
Etymologi
[se DOF-. Jfr d. daahjort]
det i Sv. i sht i djurgårdar lefvande hjortdjuret Cervus Dama Lin.; jfr DOF, sbst.2, DOF-DJUR; särsk. om den vuxne hannen. (Johan III begaf) sigh vthi Diurehagen (vid Drottningholm) .. til att besee the Dååhiortar thär inne wistades. Phrygius Agon Sanf. ber. 2 (1620). Bevilljades att Her Matthias Soop skall få 2 dåghjorter till sin styffdotters bröllop. RP 6: 4 (1636). Tvänne Djurgårdar, den större för Dogghjortar, och den mindre för Kronhjortar. Tuneld Geogr. 1: 282 (1762). Dofhjortens (horn) utbreda sig vid spetsen. Ödmann Intr. i VetA 1784, s. 20. 5 Mos. 14: 5 (Bib. 1917).
Ssgr: A: DOFHJORT-SKINN, -STÅND, se B.
B: DOFHJORTS-HORN. —
-KALF. —
-KRONA. hornkrona på dofhjort. —
-SKINN. (dofhjort-) Mag. f. konst 1834, s. 80. —
-SKOFVEL. i sht jäg. den öfre skofvelformigt utbredda delen af en fullvuxen dofhjorts horn; äfv. om hela hornet. Fauna o. flora 1908, s. 38. —
-STÅND. (dofhjort-) trakt där dofhjortar ständigt uppehålla sig; äfv.: bestånd af dofhjortar inom ett visst område. G. Kolthoff i Bibl. f. jäg. 3: 473 (1896).

 

Spalt D 1862 band 7, 1920

Webbansvarig