Publicerad 1920   Lämna synpunkter
DOLOMIT dol1omi4t l. dωl1– l. då1l-, l. -ωm- l. -åm-, r.; best. -en; pl. (i bet. olika slag af dolomit) -er.
Etymologi
[liksom t. dolomit, fr. dolomite af eng. dolomite; ombildadt af irländaren Kirwan (Elements of mineralogy 1: 111 (1794)) i anslutning till öfriga mineralnamn på -ite (-it) af mineralets tidigare fr. namn dolomie, hvilket bildats af namnet på mineralets upptäckare, den franske geologen Dolomieu]
i sht miner. mineral o. bergart bestående af kolsyrad kalk o. kolsyrad magnesia (talk); bitterspat. E. Rothoff i VetAH 1811, s. 132. — jfr FLÖTS-, JURA-, STINK-, TALK-DOLOMIT m. fl.
Ssgr: DOLOMIT-ASKA. porös l. jordartad dolomit, råvacka. —
-BERG. Tyrolens väldiga dolomitberg. Nathorst Jord. hist. 75 (1888). —
-MARMOR. kristalliniskt kornig dolomit. —
-MJÖL. —
-MÄRGEL. märgel innehållande magnesiumkarbonat. —
-SPAT. bitterspat. —
-TEGEL. af krossad dolomit med vissa tillsatser tillverkadt tegel som användes till infodring i s. k. basiska ugnar.
Afl.: DOLOMITISK, adj. Jernk. annal. 1828, Bih. 3, s. 6. Många kalkstenar hafva kalken till större eller mindre del ersatt af magnesia eller äro dolomitiska. Landtbr. bok 1: 110 (1899).

 

Spalt D 1907 band 7, 1920

Webbansvarig