Publicerad 1920   Lämna synpunkter
DOMANIAL- dω1mania3l~ l. då1– l. dom1-, äfv. 0103~
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. domanial, af mlat. domanialis, adj. till mlat. domanium (se DOMÄN). Jfr DOMINIAL-]
(i sht vid skildring af pommerska l. mecklenburgska förh.) i ssgr: domän- (se DOMÄN 1).
Ssgr: DOMANIAL-ARRENDE. Kam.-coll. ber. rör. allm. hushålln. tilstånd 88 (1776). Sedan 1869 har .. regeringen (i Mecklenburg) gjort domanialarrendena ärftliga. 2 NF 17: 1368 (1912). —
-BY. by som tillhör ett domanialområde. Dalgren Sv. o. Pommern 97 (efter handl. fr. 1803). —
-GODS. [jfr t. domanialgut] Domanial- eller taffelgodzen (i Pommern). 2 RA 1: 690 (1723). Eberhardt Allm. hist. 2: 94 (1768; om förh. i republiken Rom). —
-LIFEGEN~020. lifegen underhafvande på domanialgods. Dalgren Sv. o. Pommern 30 (efter handl. fr. c. 1794). —
-OMRÅDE~020. På landsbygden (i Mecklenburg) .. förekommer endast på domanialområdet ett slags nyinrättad kommunalförfattning. 2 NF 17: 1370 (1912). —
-PANTHAFVARE. (†) person som innehar ett domanialgods ss. pant. Kam.-coll. ber. rör. allm. hush. tilstånd 88 (1776). —
-RÄTT.
1) (om medeltida o. utländska förh.) domsrätt utöfvad af innehafvare af domän. Nordfrankrikes städer .. stodo .. under domanialrätten, likasom de lifegne gjorde. Rydberg Kulturh. förel. 5: 328 (1887).
2) i fråga om ä. pommerska förh.: lägre, för upptagande af mål inom domanialområdet afsedd instans af domstolsväsendet. Dalgren Sv. o. Pommern 69 (1914).
Anm. Ett till domanial- svarande själfständigt ord är det bl. i pl. best. domanialerna anträffade sbst. domanial, domän, hvilket förefaller att utgöra en tillfällig ellips af domanialgods. Efter Ständernas upgift af år 1770 skulle inkomsterna af de inlösta (pommerska) Domanialerna stiga til 68,207 R:dal. Lagerbring 2 Hist. 1: 104 (1784).

 

Spalt D 1924 band 7, 1920

Webbansvarig