| Publicerad 1920 | Lämna synpunkter |
DOMSLUT dωm3~slɯ2t, n.; best. -et; pl. =.
1) afgörande af en rättssak gm dom, bestämmande af en doms innehåll. Låte tå Hofrätten väl och rent afskrifva .. hvad för Rätta är talat och svaradt, med Hofrättens omröstning til domslutet. RB 30: 3 (Lag 1734). Tiden var icke egnad för en ransakning med lugn och ett domslut med oveld; den var hämndens tid. Svedelius i SAH 46: 339 (1870). — (föga br.) i öfverförd anv. Hemma prutar man ner halfva honoraret på mina .. arbeten och håller dem långa veckor i domslut, innan man bjuder mig oantagliga vilkor. K. Tavaststjerna (1893) hos Söderhjelm Tavaststjerna 235.
a) = DOM, sbst.1 2 a. Schultze Ordb. 4569 (c. 1755). Rättens Utslag framvisas, i fall .. brud eller brudgum .. genom Domslut fåt frihet at träda i annat gifte. Rydén Pontoppidan Colleg. past. 478 (1766). Odhner G. III 1: 422 (1885). — i öfverförd anv. Ekelund Fielding 317 (1765). Världshistoriens domslut. Paulson Minnestal i Gbgs VSH 85 (1899). — Anm. Äldre lexikografer framhålla bibet. af slutligt utslag, slutdom.
b) = DOM, sbst.1 2 b. Nu .. kallas du af det sista, nådefulla domslutet: kommer, I, min Faders välsignade! och besitter det riket (osv.). Lehnberg Pred. 1: 280 (c. 1800).
3) = DOM, sbst.1 3. Prosperin Præs. i VetA 1789, s. 7. Den upptäckt .. hvarpå .. (den kantska filosofien) grundar sina domslut. Leopold 4: 34 (c. 1820). Bourget .. nöjer sig med att analysera utan att lämna några domslut. C. D. af Wirsén i PT 1906, nr 258 A, s. 3 (i fråga om litterär kritik).
4) [påverkadt af SLUT i bet.: afslutning; jfr motsv. anv. af d. domslutning] (mindre br.) slutet l. klämmen i en dom. Dalin (1850). Icke blott Domslutet, utan äfven Domskälen måste vara öfverensstämmande med pluralitetens mening. Schrevelius Civilpr. 122 (1853).
Spalt D 1955 band 7, 1920