Publicerad 1920 | Lämna synpunkter |
DON QUIJOTE doŋ1kiʃot4 l. don1-, stundom -kiʃot4e l. -kiʃot3e2, l. 302, äfv. 401 resp. 3020 l. 4010, m.; pl. -er l. -ar.
person som liknar l. påminner om Don Quijote; person som, full af fantastiska l. öfverspända idéer om rätt, ära, plikt osv., är blind för verkligheten, söker utföra hvad världen anser omöjligt l. orimligt (särsk. uppträda som de förtrycktas riddare) o. därigenom blir en löjlig person; opraktisk drömmare, fantast. Hufvuden blefvo galne (under ”Egennyttans” o. ”Äregirighetens” välde): En Don Quichotte eller Inbillnings-Tok upkom i hvar Vrå. Dalin Arg. 1: nr 44, s. 4 (1733; uppl. 1754: En Don Quichot, en Inbillnings-Tok). (Ensidiga partiskribenter tyckas mig vara) Donquichotter, .. ropande, at de fäkta emot troll och ogerningsmän, men oftast färdige at angripa en qvarn eller et stort träd. Posten 1769, s. 713. Jag är just ingen Don Quichotte at vilja bataillera med hela Nation. C. O. Cronstedt (1810) i Hist. arkisto 9: 311. De centrala lifsmakter, hvilka .. skapa hjältar, martyrer, don Quijoter, siare och konstnärer, lika godt hvad. Vetterlund Stud. o. dikt. 55 (1894, 1901).
DONQUIJOTIAD, r. (m. Dalin (1850)). [jfr t. donquichottiade, äfvensom sp. quijotada] (mindre br.) om handling l. äfventyr l. företag. Fanfaronaderna och donquichottiaderna i (G. IV A:s utrikespolitik). H. Reuterdahl i SKN 1841, s. 71. G. Dalin (1871; i pl.). —
DONQUIJOTISK, adj.; adv. -T. LBÄ 2—3: 82 (1797). En donquixotisk kamp mot väderqvarnar. Claëson 2: 229 (c. 1859). De störta sig in i företag, som förefalla deras gamla kamrater och gynnare vansinnigt donquixotiska. Steffen Mod. Engl. 330 (1893).
Spalt D 1969 band 7, 1920