Publicerad 1920   Lämna synpunkter
DOPPING dop3iŋ2, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[afl. till DOPPA, v. 1 g β, 2 a; jfr eng. dopper, äfvensom holl. duiker, t. taucher, eng. diver, divedapper, didapper, fr. plongeur, gr. κόλυμβος, κυνυμβίς ss. namn på simfåglar, särsk. af familjen Podicipedidæ; jfr äfv. d. dupand, knipa]
1) (mindre br.) dykanden Clangula (Anas) Clangula Lin., knipa; jfr DOPP-AND (se under DOPPA, v.); äfv. allmännare: and tillhörande familjen Fuligulinæ, dykand. Linné Fauna nr 122 (1761; anfördt ss. användt i Skåne). Öhrlander o. Leffler (1852).
2) individ l. art af simfågelsläktet Podiceps Lath.; jfr SILKESAND; zool. äfv. allmännare: fågel tillhörande familjen Podicipedidæ l. underordningen Podicipedes. Hvitstrupig, gråstrupig, svarthufvad, svarthalsad dopping, Podiceps cristatus, rubricollis, cornutus, auritus Lath. Nilsson Fauna II. 2: 380 (1834). Det finnes inga andra foglar, som .. dyka och simma under vattnet med sådan skicklighet som doppingarna. NF 3: 1388 (1880). — jfr DVÄRG-, GRÅHAKE-, SILKES-, SILL-, SKÄGG-, SMÅ-, STOR-, SVARTHAKE-, ÖRON-DOPPING m. fl.
Ssg (till 2): DOPPING-SLÄKTE(T). Nilsson Fauna II. 2: 379 (1834).

 

Spalt D 1984 band 7, 1920

Webbansvarig