drafvel | SAOB

Publicerad 1922

DRAFVEL dra4vel, ngn gg 32 (dra´fvel Weste, drávl Dalin), n., äfv. r. l. m.; best. draflet, ss. r. l. m. -eln.

Ordformer

Etymologi

[fsv. drafl, draffuil m. fl. former, uselhet, smörja, dåraktigt prat, motsv. ä. d. dravel, orenlighet, prat, isl. drafl, otillbörligt beteende, prat, mnt. dravel, drevel, föraktligt uttryck om människor o. djur. Ordet är sannol. bildadt till stammen i DRAF]

1) (numera knappast br. utom i historiskt arkaiserande stil) affall (sådant som mäsk), skräp, orenlighet; i öfverförd anv. om liderlig(t) l. brottslig(t) l. i allm. mindervärdig(t) handling l. lefnadssätt l. beteende. Euangelium skyllar honom intit för hoor, moord, rooff eller annat draffuel. O. Petri 1 Post. 114 a (1528). Gull, du snöda metall, du jordens drafvel och afskrap! Nicander G. sann. 106 (1767). Yppighetens mäsk och drafvel. Thorild 3: 410 (1794). Hvem kastar på rosor med drafvel? Rydberg Vap. 47 (1891).

2) (hvard.) löst l. ovederhäftigt prat; smörja, gallimatias, strunt, dumheter; förr äfv.: osanning, lögn, dikt, falskhet, bedräglighet. Laater inthe drafwel eller falskheit befinnes med eder efther thenne dagh. GR 1: 47 (1523). Fore iagh medh draffuel, och wore en lögn predicare. Mika 2: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917: munväder). Lögn och drafwel, födher elack afwel. Grubb 493 (1665). Hwj wil een Höglärd Man sljkt Flärd och Drafwel schrifwa (som att världen har varit af evighet)? Spegel GV 31 (1685). Skogsarbetarna ha börjat vakna och förstå att skilja mellan dravel och läsvärd litteratur. Bucht Norrl. skogsliv 2: 29 (1913).

3) [jfr nor. dial. dravle, isl. drafli] (†) ett slags mjölkrätt (tärningar af ostmassa kokade i söt mjölk). Hagström JemtOecBeskr. 95 (1751). NorrlS 93 (1794).

Ssgr: A: (2) DRAFVEL-AKTIG. (tillf.) En julpantomim, som .. var än plumpare och drafvelaktigare än den på Drury Lane. Wallin Bref o. dagb. 311 (1850). —

-FULL, se B. —

(1) -GÅRD. (†) dålig, liten l. ingen afkastning gifvande gård. The Gamble (hafva) .. kallat många Affwels-gårder Draffwel-gårder. Brahe Oec. 89 (1581).

B: (2) DRAFVELS-BAND. (†) Wee them som kobbla sigh samman medh draffuels band til at göra orett. L. Petri Jes. 5: 18 (1568; Bib. 1541: fåfengeligh band; Bib. 1917: lögnens tåg). —

(1) -DRUCKEN. (†) = -FULL 1. Sylvius Curtius 505 (1682). —

(1) -DRÄNG. [fsv. drafls dränger] (†) slyngel, odåga. Hiärne 1 Hdskr. 28 (c. 1715). —

-FULL. (drafvel- DA) (†)

1) [fsv. drafls fulder] till 1: starkt berusad. (Macedonierna) komme ifrån thet stora Hafwet drafwels fulla och galna tilbaka. Sylvius Curtius 604 (1682).

2) full af dumheter. Hiärne 1 Hdskr. 28 (c. 1715). DA 1771, nr 92, s. 1. —

(1) -KVINNA. [jfr ä. d. drawels qvinde] (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) lösaktig, liderlig kvinna. Inge sådane Drafwelsqwinnor skole i Staden wara, vtan förwijsas thädan. Sthms stadsord. 1: 6 (1646). Heidenstam Karol. 1: 151 (1897). —

(1, 2) -MAN. [fsv. drafls man] (†) dålig l. oduglig l. falsk l. lögnaktig karl; stundom: karl som pratar smörja, pratmakare. Vtlændzske drawels-men. GR 1: 296 (1523). (Sv.) Drafvels-mann .. (t.) der Schwätzer oder Fabel-Hansz. Lind (1749). En menedare och drafvels man. Schönberg Bref 1: 172 (1772). Fryxell Ber. 2: 147 (1826). —

(1, 2) -MÄNNISKA. (†) jfr -MAN. Een draffuels menniskia, en wanartigh man, går om medh wrongom mun. L. Petri Sal. ordspr. 6: 12 (1561). Swedberg Schibb. 318 (1716). —

(2) -TIDENDE. (†) falsk l. lögnaktig underrättelse. (Djäknarna skola förmanas) at the icke föra lögn och drafvels tidhende i bland folkit. RA 1: 119 (1529). —

(1) -TING. [fsv. drafls thing] (†) skräp. Draffualss tingh thet som Jnthet werth är. FH 1: 281 (1546).

Spalt D 2006 band 7, 1922

Webbansvarig