| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
DRAGEN dra3gen2, p. adj. -get; -gne, -gna; -gnare.
— särsk.
1) [anv. utgår säkerligen från en bet.: ”som dragit sig (l. dragits) åt sidan l. från den rätta kursen”; jfr äfv. motsv. anv. af SNED] (hvard.) till DRAGA, v. I 3: (lindrigt) berusad l. drucken. En arbetskarl, som super sig full, kallas ett svin. En handelsbokhållare blir berusad, .. en baron en smula dragen. Hedenstierna Komm. 128 (1891). Engström Glasög. 144 (1911).
2) [sannol. ellips af HÖG-DRAGEN] (†) högdragen, stolt. (Jag) tycker .. att ”hennes höghet”, som jag på skämt kallar henne, är litet hvad vi säga dragen. Carlén Fideik. 1: 253 (1844). Atterbom Siare VI. 2: 235 (1855). — jfr HÖG-DRAGEN.
Spalt D 2065 band 7, 1922