Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DRAGNA, v. -ade.
Ordformer
(dranghn- L. Petri)
Etymologi
[y. fsv. draghna, draga ut på tiden, dröja, draghnas, släpa; till DRAGA, v.; jfr sv. dial. (Finl.) dragnas, töjas, uttänjas, nor. dial. dragna, töjas, isl. dragna(st), släpa]
(†)
1) i fråga om utdragande af ngt; se den särskilda förb. samt ssgn nedan.
2) släpa. (Repet hade brustit o.) dragnade efter honom. Læstadius 2Journ. 132 (1833).
Särsk. förb.: DRAGNA SÖNDER. gm sakta försiggående tänjning gå sönder; bl. anträffadt i bildl. anv. (Det är) iu bettre, att .. (vänskapen) medh tidhen dranghnar söndher aff sigh sielff, en att man medh en håÿ (dvs. i en huj) skulle riffuan tuerth aff. L. Petri Oec. 75 (1559).
Ssg: DRAGNE-BALK(EN). i uttr. skrifva (ngt) in till dragnebalken l. i dragnebalken, draga ut på tiden med (ngt). L. Petri Luther Om nattv. A 3 a (1558). The skola icke medh sinne bättring göra vpskoff och scrijffuat i dragnebalken. L. Laurentii Nyåhrspr. I 1 b (1618).

 

Spalt D 2066 band 7, 1922

Webbansvarig