| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
DRAGOMAN drag1ωma4n l. -om- l. -åm-, m.; best. -en; pl. -er l. (numera föga br.) -män -män4 (Hasselquist Resa 572 (1749: Drogue-män), PT 1892, nr 50, s. 3 (: dragomän)) l. (numera föga br.) -männer -män4er (KKD 5: 129 (1710: dragmännerna), Berggren Res. 1: 134 (1826)).
(i fråga om österländska förh.) person anställd som tolk vid hof l. ämbetsverk l. beskickning l. konsulat; person (tolk) som hjälper resande (västerlänningar) till rätta. H:r Envojens dragman eller tolck. KKD 5: 65 (1710). (Vid en resa genom Syrien måste man) göra upp med en s. k. dragoman, som åtager sig att för hela resan hålla hästar, mat och allt till ett visst bestämdt pris per dag. Waldenström Österl. 165 (1895).
Spalt D 2069 band 7, 1922