Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DRINKANDE, n.
Etymologi
[efter t. trinken (se DRICKA, v.) i substantivisk anv.]
(†) dryckenskap, fylleri. Vnga Drengar och Poickar .., hwilka (på krogar) medh drinkande, dubblande och spelande under predikan och Gudztiensten ett syndigt och förargeligit wäsende föra. SthmStadsord. 1: 199 (1670). DA 1771, nr 63, s. 2. Hagberg Shaksp. 11: 348 (1851).

 

Spalt D 2178 band 7, 1922

Webbansvarig