Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DROMA, v. -ade.
Etymologi
[jfr nor. droma, gå l. tala långsamt; af mnt. dromen, drömma (i mnt. äfv.: gå långsamt som i en dröm l. i dvala); jfr DRUMLA]
(†) gå långsamt o. lojt, gå o. söla; gå o. dröna. Hwar man i Swerige säger, åth den som långsamt går, du dromer, se huru han går och dromar. Rudbeck Atl. 3: 297 (1698). Sahlstedt (1773).
Afledn.: DROMER, m.||ig. (drömer Lind) [jfr nor. drom] (†) trög, loj o. senfärdig person, sölkorf; dagdrifvare. Rudbeck Atl. 3: 297 (1698). Serenius (1734; under truant). Lind (1749). —
DROMOT, adj. (†) trög, loj o. senfärdig. Serenius (1734; under unwieldy).

 

Spalt D 2185 band 7, 1922

Webbansvarig