Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DROS l. DROSS, n.
Ordformer
(droos Linc. dros Röding. dross Fasciculus (1677; under dräggigh: droszachtig), Serenius)
Etymologi
[af mnt. dros, drägg; jfr d. (dial.) dros(e), grums, eng. dross, drägg, slagg, t. drusen, pl., drägg; måhända besläktadt med DRÅSE]
(†) bottenfällning, bottensats; grums, drägg; slagg. (Drufvor) Som göra mycket droos eller mycken drägg. Linc. (1640; under fæciniæ). Slagg, dross utj metal-smältning. Serenius (1734; under spodium). Röding 1: 483 (1794; om bottensats i tjära).
Ssg: DROS-AKTIG. Droosachtigh, full medh drägg, oren, oklar. Linc. (1640; under fæculentus).

 

Spalt D 2193 band 7, 1922

Webbansvarig