Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DRUNK, r. l. m.
Etymologi
[af mnt. drunk, motsv. holl. dronk, t. trunk, till drinken (se DRICKA, v.)]
(†)
1) = DRYCK 2. Een Drunck wijn. BtÅboH I. 8: 160 (1636). Moræus Schonæus 398 (c. 1685). — jfr SCHLAF-DRUNK.
2) drickande (af starka drycker); jfr DRYCK 4. Den starke drunk, som vi den afton tilförende med E(ders) K(ärlighet)s Herre och flere gode vänner gjort hade. Karl IX (1580) i SvMag. 1766, s. 700.

 

Spalt D 2212 band 7, 1922

Webbansvarig