Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DRUNT, sbst.2, m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[möjl. besläktadt med DRÄMMA (med annan afljudsvokal), l. kanske snarare ombildning af DUNT, sbst., gm inflytande från DRÄMMA m. fl. på dr- börjande ord som beteckna: slå l. stöta, slag l. stöt o. d.]
(†) slag, stöt. Een drunt aff öxen iagh honom giffwa wil. Chronander Surge F 6 b (1647). — jfr YXHAMMARS-DRUNT.
Ssg: DRUNT-HYFVEL. stöthyfvel. BoupptRasbo 1756.

 

Spalt D 2214 band 7, 1922

Webbansvarig