Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DRUNTA, v.1 -ade.
Ordformer
(drunta Lind. drynta Teitt Klag. 41 (1556: drijnttegäster). drympta Brasck. drompta SvOrds. A 4 b (1604: Drompte gest))
Etymologi
[sv. dial. drunta, drynta, drönta, drymta, drömta; jfr nor. drunta, d. drunte, d. dial. drynte, drønte, dronte; sannol. eg. olika bildningar, dels till (roten i) DRÖNA, v.2, dels till ett mot nor. drumba (jfr DRUMLA) svarande verb]
(†) gå långsamt, drifva omkring (sysslolös), slå dank. Hwar Poikerna äre jagh icke weet; / De löpa Gaterna vp och nidh, / Ingen kan jagh få taala widh. / Men see der dee Skelmarna alle samman, / Der drympter then ene effter then andra. Brasck FörlSon. C 4 b (1645). Gå och drunta (latas). Lind (1749).
Ssg: DRUNTE-GÄST. (†) person som flackar omkring o. förstår att nästla sig in o. snylta hos än den ene än den andre; snyltgäst, parasit. (Fogden) sätter någre borgere her i Wijborg udi sin stad, som äre Anders schreddere, Peder Nilsson och andre sådane drijnttegäster. Teitt Klag. 41 (1556). Drompte gest haffuer huas knif och toman buck. SvOrds. A 4 b (1604).

 

Spalt D 2214 band 7, 1922

Webbansvarig