Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DRÄLLA dräl3a2, v. -er, -de, -t, -d
Ordformer
((†) ipf. drall, drullo Strömborg SvSprSkol. 21 (1857; jämte drällde)).
Etymologi
[jfr sv. dial. drälla (med svag o. sekundärt stark böjn.), falla ned, falla sönder, falla hoptals, tappa, spilla, slarfva bort, vara försumlig l. långsam; af oviss härledning; jfr dock nor. drala, dralla, gå släpande, nyisl. dralla, gå o. dingla, holl. dralen, vara långsam]
(starkt hvard., liksom de särsk. förb.)
1) (mindre br.) intr. om sak: falla tätt ned; om vätska: droppa; med subj.-växling om föremål hvarifrån ngt ideligen (faller l.) droppar ned: rinna. Ihre (1769). Lindfors (1815; angifvet ss. folkl.). En talgdank, som osade och drällde. Hedin Bagdad 22 (1917).
2) tr.: genom vårdslöshet l. ovarsamhet låta (ngnting litet, smådelar af ngt) falla, släppa, tappa, spilla; ofta utan obj.; äfv. med prep. med. Lind (1749). Ihre (1769). Sahlstedt (1773; med tillägg att det är i fråga om ngt torrt (”de aridis vel solidis”)). Lundell (1893). Sitt nu inte och dräll på kjolen. Sandberg GHusH 56 (1897). Jag drällde en hop skjortknappar kring altarringen .. under mitt letande i västfickan efter (vigsel-)ringen. Larsson Larssons 6 (1902). Ser du inte, hur du går och dräller (mjölk) ur flaskan! Östergren (1918). Drälla när man äter. Dens.
3) (†) tr.: vara långsam med (ngt); draga ut på; äfv. utan obj. Serenius (1734; under drawl, v.). (Sv.) Drälla (draga långsamt) (ty.) etwas zerren, als Worte, die man langsam ausspricht. Lind (1749).
4) [jfr sv. dial. drälla i bet.: vara långsam l. försumlig] intr. i förb. gå och drälla, gå omkring o. ingenting göra, gå o. drifva. Gå och drälla och supa. Hvad går du här och dräller efter (dvs. går omkring o. inte gör ngn nytta)?
Särsk. förb.: DRÄLLA BORT. (†) tr. till 2: tappa bort, spilla. (Ty.) Etwas zetteln (verzetteln) (sv.) drälla eller drälta bort något. Lind (1749; under zetteln). —
DRÄLLA EFTER SIG10 32 0, äfv. 10 40 0. tr. till 2: släppa l. tappa ngt efter sig här o. där. Lind (1738). Sahlstedt (1773). (De uppskrämda, lingonätande orrarna hade) som yra höns farit i väg .. drällande lingonen efter sig. FrSkog. 169 (1892). —
DRÄLLA TILLBAKA. (†) intr. till 2: falla tillbaka, falla ned; bildl. Så kenner iagh ock när iagh bidia wille för mitt kära Tydskland, at migh then Bönen dreller tilbaka, och wil icke vp åt driffua. PLGothus Faber 349 (1626). —
DRÄLLA UR SIG10 4 0. tr. till 2: låta (ngt) undfalla sig, ”häfva ur sig”. Tack för att jag slapp drälla ur mig allt det der! Strindberg SvÖ 4: 29 (1890; till en som talat om K. XII:s fel).

 

Spalt D 2254 band 7, 1922

Webbansvarig