Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DRÄNGSKAP, m.
Etymologi
[fsv. drängskaper, isl. drengskaper; i nysv. upptaget från fsv. l. isl.]
(†) afledn. till DRÄNG i bet. 4 e: mandom, manlighet, käckhet. Tu hafwer mehr wunnet med swijk och list, än med drengskap ock mandom. Verelius Götr. 255 (1664). Om .. (Inge den äldre) berättas, at han försvarat Riket med drängskap och tapperhet. Lagerbring 1Hist. 2: 26 (1773).

 

Spalt D 2265 band 7, 1922

Webbansvarig