| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
DRÖN, sbst.1, l. DRÖNER, m. (drö(ö)n Brasck, Lindström. dröner Lind)
I. [jfr sv. dial. dröner o. mnt. drōne; vbalsbst. till DRÖNA, v.2] = DRÖNARE II; äfv.: drummel, lymmel, slyngel. Tu långe dröön. Brasck Apg. K 1 a (1648). Lind (1749; under schlüngel).
II. [jfr sv. dial. drön, drönje, mnt. drōne] = DRÖNARE I. (Visen) är mera lik et Verk-bi än en Drön. Lindström Bi 4 (1780).
Spalt D 2295 band 7, 1922