Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DRÖSE, sbst.2, r. l. m., anträffadt bl. i pl. -ar; l. DRÖSA, r. l. f.
Ordformer
(drösa Hasselqvist Thauvonius B 2 a (1684: Pestilentz Drösa))
Etymologi
[liksom ä. d. drøsse, af nt. drōse, motsv. holl. droese, droes, t. drüse, druse (jfr DRUS), mht. drüese, druose, fht. druos, druosi; af obekant urspr.]
(†) körtel; svulst, böld. Drösar på hästhalsen, hvilka betaga andan, då de upsvälla. Möller (1745; under avives). En af de drösarne i modren på Får och getter, som äro dräcktige. Dens. (under acétabule). — jfr PESTILENS-DRÖSA.

 

Spalt D 2301 band 7, 1922

Webbansvarig