| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
DUBBA dub3a2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
gifva (ngn) riddarslaget, slå (ngn) till riddare; högtidligen tilldela (ngn) riddarvärdigheten l. upptaga (ngn) i en riddarorden; äfv. om liknande ceremonier inom ordenssällskap o. d., i senaste tid äfv. i fråga om utnämning af skauter; ofta i förb. dubba (ngn) till (riddare o. d.). Under medeltiden skedde dubbningen ursprungligen med ett slag af handen, sedermera med ett slag af flata svärdsklingan på skuldran eller halsen. Med undantag af kommendörer med stora korset af Svärdsorden dubbas svenska riddare numera icke. Härpå de samme (som utsetts till riddare vid torneringen i Stockholm 1285) till Riddare dubbades. HSH 3: 157 (c. 1675). Dubbningen i Capitlet slöts nu i qväll. Bellman 4: 17 (1791). (Nordenfelt) blef .. utnämnd till riddare af Nordstjerneorden och dubbades i Karlstad af dåvarande landshöfdingen. Lilljebjörn Minn. 104 (1874). Kolonnchefen .. förrättade skautupptagningen och dubbade de nya skauterna. Östergren (1918). — oeg. o. bildl. Hell dig, menskovärdets hämnare, / Dygdens Riddare, af döden dubbad! Tegnér (WB) 1: 97 (1806). Den livsmakt till vars riddare Wirsén dubbat sig, den svenska lutheranismen. Söderhjelm Levertin 2: 469 (1917).
-CEREMONI. —
Spalt D 2310 band 7, 1922