| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
I. [jfr d. dublé, t. doublé, af fr. doublé (i bet. 1), till doubler (se DUBBLERA)] användt ss. vbalsbst. till DUBBLERA.
1) [jfr DUBBLERA 3] spelt. i biljardspel: stöt hvarigm man ”gör” bollen, sedan den först stött emot vallen en gång; jfr TRIPPLÉ, KVART. Lundequist KonstenSpela 1: 6 (1832).
2) [jfr DUBBLERA 4] fäkt. låtsad stöt åtföljd af ett utfall i förening med stöt af samma slag som den först markerade. Nyblæus Fäktl. 102 (1876). — jfr PRIM-, SEKUND-DUBBLÉ m. fl.
3) [jfr motsv. anv. i d.; jfr DUBBLERA 5] jäg. träff med båda piporna af en dubbelbössa omedelbart efter hvarandra; äfv.: två träffar med samma skott; dubbelträff. En vacker dubblé på lo. Lindholm Sibbo 1: 106 (1890). Han .. sköt .. (båda hararna) i en vacker dublé. Jäg. 1897, 2: 89.
II. [af fr. doublet (se DUBBLETT)] (i sht i fackspr.) om ädelsten (l. imitation af sådan) bestående af två särskilda till ett helt förenade stenar, den ena slipad ss. öfverdel, den andra ss. underdel; dubbelsten; jfr DUBBLETT I 2. Äkta dubblé, då båda stenarna äro af samma äkta material. Halfäkta dubblé. 2UB 5: 248 (1902).
Spalt D 2327 band 7, 1922